Går det i arv?

Mer
19 år 1 månad sedan #10918 av tryskey
Går det i arv? skapades av tryskey
Undrar bara en grej: har ni släktingar som är sjuka med?
Min mormor var gravt manodepressiv och låg långa perioder på Långbro. En av mina mostrar har också klinisk depression.
Man snackar ju så mycket om att detta med psykisk sjukdom kan gå i arv, så jag undrar bara om ni vet om några släktingar som också har varit/är psykiskt sjuka?
Mer
19 år 1 månad sedan #10921 av Isa-Alise
Svar från Isa-Alise i ämnet Går det i arv?
-
Mer
19 år 1 månad sedan #10938 av Harriet
Svar från Harriet i ämnet Går det i arv?
Ja till viss del kan det nog vara ärftligt. På min mors sida är alla så normala och välanpassade, men på min fars sida.....
Antingen dricker de, hänger sig eller så blir de som mig.
Mina syskon mår dock bra- förutom min 12-årige lillebror som är autist. Tror att man kan ärva ökad risk för att må dåligt annars tror jag nog mest på det sociala arvet.
MVH Emelie
  • Solblomma
  • Besökare
  • Besökare
19 år 1 månad sedan #10956 av Solblomma
Svar från Solblomma i ämnet Går det i arv?
På min pappas sida finns det släktingar som vi tror varit psykotiska eller psykiskt sjuka. men de har inte fått någon diagnos för att det var så länge sedan. på den tiden visste man inte så mycket....Men det var helt andra saker som utlöste min psykos som jag ser det. anlagen fanns kanske där. men sedan var det en massa stressfaktorer som gjorde att jag flydde denna världen och tappade fotfästet.....
Mer
19 år 1 månad sedan #10957 av Tikki
Svar från Tikki i ämnet Går det i arv?
Hej
Jag har också vad läkarna så fint kallar "heriditär belastning". Dvs släktingar tillbaka i tiden med problem. Jag tror att vi föds med olika känslighet. Men tror liksom Emilie Ernie att det sociala arvet är stort. Inte minst hur vi lär oss att tackla olika problem.
Mer
19 år 1 månad sedan #10973 av Kn@sen
Svar från Kn@sen i ämnet Går det i arv?
Jag har märkt att min far och jag är så lika att jag inte för en sekund trott att jag varit adopterad, Två lika som träter leder till av vi båda beter oss som tre åringar och folk omkring brukar dra på smilbanden när jag säger det om adoptionen. För nån att acceptera min fars beteende krävs en något anorlunda kvinna nämligen min mor, och med egenskaperna från hennes sida ger jag mig alltid när det blir konflikter med far, annars mäker jag mest av fars nedärvda egenskaper för dessa skapar mest problem, medans min mors, gör att jag kan fungera hyffsat i min omgivning. Visst har gener med saken att göra, man är juh en produkt av två människor, men man kanske ärver lite olika mycket från respektive förälder. Kommer säker bli en häftig debatt kring detta och det är ju bara bra.