Schizofreni ur ett socialpsykologiskt perspektiv...

Helloj!

Idag hade jag en klasskompis som föreläste om schizofreni ur ett socialpsykologiskt persp. Hon utgick framförallt från det interpersonella perspektivet med bland annat symbolisk interaktionism som grund. Men jag kände inte riktigt att jag tyckte att det stämde med det jag läst om schizofreni... men jag är ju inte så bildad inom det området...

nu undrar jag om det är nån annan som har lite koll? Som kanske kan ge mig ett innifrån perspektiv. Vad ni anser om det interpersonella perspektivet på schizofreni, är det relevant eller inte... (lite tyckte jag ju stämde men som vanligt med olika teorier så verkade det lite "insnöat")

Schizofreni är kanske inte ärftligt utan att det är
en roll som finns i vissa släkter.
När det riktigt spårar ur måste någon bli schizofren.

Det finns andra alternativ än att bli schizofren.
Konstnär, författare, humorist.
Det gäller vad som är tillåtet i en familj.

Schizofreni är förmodligen fler olika sjukdomar med olika grundorsaker. Ganska komplext alltså.

Sociala och psykologiska faktorer kan nog inverka - det tyder resultat från uländer på där 3 gånger fler tillfrisknar från schizofreni än i iländer. Intressant är också att schizofreni kan utlösas hos många av trauman t.ex.olycksfall, övergrepp.

Förr sa man att familjen kunde skapa sjukdomen, men sedan frikändes de helt. Nu verkar det som att om man har en ärftlig disposition för schizofreni så kan familjen om den har problem själv kanske utlösa sjukdomen.

Psykosociala behandlingar har fått ökad användning vid schizofreni och många av behandlingarna har bevisad effekt mot sjukdomen t.ex. familjeterapi, patietutbildning, stödd anställning.

Det finns en svensk sajt om Socialpsykiatri
www.socialpsykiatrisktforum.nu/

-

Att fler tillfrisknar i u-länder borde det göras noggrannare studier på, de sammanfattningar jag läst har varit flummiga och inte kunnat peka på direkta orsakssamband.att det beror på att just positva symptom är mer accepterade av omgivningen i mindre utvecklade kulturer tror jag inte så mycket på.schizofreni är så mycket mer än att "höra röster" själv har jag inte ens haft några hörselhallucinationer mer en vid ett par enstaka tillfällen. Vi vet att det är svårt att ställa diagnos i sverige, hur svårt måste det då inte vara i de allra fattigaste länderna, och hur många sjuka kommer ens till en utbildad pskykiater, hur många får neuroleptika? På en del håll är är det nog också så fattigt att de enda "alternativen" för den sjuka är att antingen tillfriskna så pass mycket att han kan klara brödfödan eller gå under.Men det är klart att har man ett stort socialt nätverk när man insjuknar så måste det ju vara positivt med mindre stigmatisering och att är man sjuk så är man sjuk och sen spelar det inte så stor roll vad sjukdomen heter om man ens fått någon diagnos. En annan tanke som slår mig är att jag vet en kille som jobbat med schizofrena på ett behandlingshem i indien och på det hemmet var det inga direkt fattiga patienter, anhöriga fick betala dyrt... Det måste finnas en stark överrepresentation av överklasspatienter av dom som får diagnos och vård i vissa länder. jag undrar egentligen hur omfattande och vetenskapligt säkerställda de studier som har gjorts är. Och har mer specialiserade studier gjorts av olika subkulturer eller samhällskikt i u respektive i-länder Detta är en mycket viktig fråga, för varenda liten detalj som kan göra våra liv mer uthärdliga och öka chansen till återhämtning måste tas vara på. tyvärr är vi ju inte den mest högprioriterade gruppen rent forskningsmässigt och läkemedelsföretagen som väl står för den mesta forskningen i rent komersiella syften kan inte antas vara överväldigt intresserade av att hitta alternativa lösningar på våra problem...