Om bristande sjukdomsinsikt

Jag mådde jättebra en tid då jag gjorde stordåd med mina insändara och debattartiklar om både det ena och det andra. Jag skickade mina förslag till regering och riksdag och ligger bakom en stor samhällsförvandling i Sverige. Om vad vill jag inte gå in på.
Men innan den tiden mådde jag hemskt likaså efter den tiden.
Man kan göra stordåd och vara sjuk samtidigt. Stordåden ingår i sjukdomsbilden. Och har man tur nappar några på ideerna.

Ju mer sjukdomsinsikt man har ju mindre får man gjort. Det mest avancerade jobbet hade jag när jag var som sjukast och faktiskt psykotisk. Sedan jag har fått full sjukdomsinsikt vågar jag ingenting.

Ja, i början är det lite skämmigt på nåt sätt.

Jag har också skickat insändare och faktiskt det blev den förändring jag skrev om, till punkt och pricka!

De Göteborgare som var med på den tiden kunde se den förändringen över hela stan.

Bitte, var det med medicin du mådde hemskt innan och efter, eller var det utan? Jag mådde ganska bra först när jag "blev sjuk", utförde väldigt viktiga saker, men sen gick det överstyr på nåt sätt. Jag klarade inte av att hålla koll på alla människor jag skulle hålla koll på och det kom in allt mer elaksinnade krafter som jag hade svårt att hålla tillbaka. Sen blev det LPT och medicin.

Nu i efterhand tänker jag att jag borde skött det hela på ett bättre sätt, att det inte borde behövt gå överstyr, för då skulle jag fortfarande kunna göra det där viktiga, men jag vet inte.

Jag var omedicinerad. och omedveten om min sjukdom. Men som jag ser det nu borde jag ha sökt hjälp för många många år sen bara man haft sjukdomsinsikt.