I princip kan man säga att man har schizofreni om man uppfyller diagnoskriterierna samt man skall också ha svårigheter att arbeta och umgås med andra. Sjukdomsinsikten ingår inte i själva diagnosen. Att ha diagnosen schizofreni betyder inte alltid att man är sjuk, man kan nästan vara frisk, men kan inte sluta med antipsykotikan, eftersom man då får psykos. Sjuk kan man vara t.ex vid återfall i psykos.
Frisk är man när symptomen är borta och man inte längre uppfyller diagnoskriterierna. Man skall också klara sig utan antipsykotika.
Upplevelsen ifråga måste kunna verifieras, d v s tåla en reality testing, för att den ska kunna betraktas som sann. Man kan faktiskt vara avlyssnad om man minskar beviskriterierna till att gälla t ex att någon som står precis utanför ens ytterdörr lyssnar på ett samtal man har i hallen.
Det är ju en fråga om rimlighet; man måste fråga sig hur sannolik ens tanke är.
Annars håller jag med Cosmos. Den egna upplevelsen är alltid sann.
Jag har för mig att 17 % av de med schizofreni är återhämtade dvs nästan friska bortsett från att medicinering krävs. Sedan har 25 % bara en psykos. Sedan har 10 % aldrig varit inlagda. Jag tror också att 20 % inte använder antipsykotika. Det finns en del ljusglimtar trots allt. Sedan de senaste 40 åren har psykossymptomen minskat.
Det vore iofs logiskt. Vi schizar skaffar få barn om några alls. Om det hela är genetiskt i första hand så blir ju resultatet att sjukdomen fasar ut sig själv.
