Känslan av att vara liten

Är det möjligt att man som insjuknad beter sig och känner sig som ett litet barn?

Det låter korrekt. Ska försöka läsa lite om det nu när jag vet vad symptomet heter, men som NE skriver tycker jag stämmer bra in på mig;

Regression är ett centralt begrepp inom psykoanalytisk teori. Det avser där ett av jagets försvar mot ångest genom återvändande till känslor och beteenden som karakteriserar ett tidigare, mer infantilt stadium.

Hej. mina anhöriga tycker jag är väldigt barnslig av mig. det stämmer nog, för jag har ganska lustiga samtalsämnen och mina uppfattningar om saker och ting är väldigt barnsligt.

Jag kan vara väldigt barnslig, iallafall vad jag får höra från andra ibland.
Känner mig också som ett vuxet barn ibland, eller ett barn som inte blivit färdig vuxen...

Detta känner jag också igen mig i. Jag försöker ibland se det ur ett amatörmässigt existensiellt/filosofiskt perspektiv, dvs att jag på något sätt har ett behov av att hitta barnet inom mig själv..... Jag vet inte om man måste se det som ett sjukt tillstånd. Måste man det? Kan det inte också vara ett tillstånd mot ett tillfrisknande?

Jag har börjat tro mer och mer på att min "sjukdom" handlar om en flykt från obearbetade känslor/händelser. Som om man gått och lagrat en massa sorg, bitterhet och ilska utan att få det ur sig. När jag kör bil, till exempel, så brukar jag försöka släppa fram/möta de där känslorna/smärtan inom mig. Ibland sprutar tårarna, jag vill bara skrika ut all ångest och jag kräks nästan. (Jag lovar att inte krocka med någon av er här på viska <!-- s;-) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s;-) -->
Efteråt känner jag mig mer avslappnad som om jag fått ur mig lite skit jag byggt upp på nåt sätt. Detta kanske också går att relatera till regression på något sätt? I början var jag oerhört skrämd av den här upplevelsen. Hade aldrig varit med om något liknande. Nu är jag van.
Har någon varit med om något liknande?

För något år sedan tror jag att jag skrämde tandläkaren. Jag hade suttit extra länge och plågats i stolen ( rotfyllning). Då kom det som ett avgrundsvrål från mig, ett primalskrik. Detta har aldrig hänt mig tidigare.
Det dröjde innan nästa tandläkarbesök. Det var så retligt.