I morse idag söndag (1/7) så kunde man höra på de lokala nyhetssändningen i radio för oss bosatta här i Göteborg, nämligen att professor emeritus och nobelpristagare Arvid Carlsson 95 år, precis som min egen mor fortfarande i li vet är, hade gått bort sorgligt nog. Han tillhörde pionjärerna inom forskningen angående de neurologiska och psykiatriska sjukdomarna, bl a vår målgrupps besvär, vilket drabbar oss själverfarna och oftast i större omfattning vår omgivnng. Förresten ni som tillhör den professionella expertisen, borde inte schizofreni räknas som en psykosomatisk sjukdom istället för en psykisk sådan?
När man blivit själv medveten om sina privata stora svårigheter, typ efter upplysning från sin omgivning framförallt berörd expertis, så bör man både för sin del samt andras göra sig medveten, om att man faktisk inte alltid kan vara medveten om att man är frisk respektive inte är psykiatrisk sjuk.
Själv begriper jag numera även att ha den typ av s k sjukdomssinsikt, vilket säkert varit liksom ”en nagel i ögat” på er andra i schizofrenirörelsen, nämligen att begripa allt om det hela, d v s ”leka doktor”! Visst liksom ”pengar är makt” så är ”kunskap makt”. Så lite kritisk som lekman så bör man tillåtas sig vara, åtminstone lite, d v s med s k sunt förnuft till liten viss del dra slutsatser. Ni andra kamrater i liknande situation som mig själv: ”Läkarna är teorin, och patienterna är praktiken”.
B E
