Har hört andra om skillnaden mellan BUP och vuxenpsykiatrin, men det beror bara på resursbrist - inte på att det är kört vid 18, 20, eller 25 etc. För det är det inte!
Det är svårt att mobilisera inre styrka när man inte mår bra. Men det är viktigt att du inte bara ser ditt dåligtmående (även om det ibland är vad som känns och märks mest), utan också de resurser du faktiskt har, för alla har resurser. Det är också viktigt att du inte låter dig stressas av tiden som bara går... kan det kännas som.
Enligt min erfarenhet är ens viktigaste uppgifter som sjuk att:
1) Acceptera dina begränsningar fn, och försöka se det positiva i det du fortfarande kan göra. Gör hellre ofta och lite, än stora ambitiösa ryck vad gäller liv, personlighet mm. (Inte ens friska orkar med såna ryck!)
2) Var rädd om de kontakter du har, både vad gäller familj, vänner, och personer som du tycker om och fungerar med i psykiatrin (om sådana finns). Dvs, bli inte för besviken på deras ofullkomligheter och brister. Men acceptera samtidigt inte vad som helst av en 'vän' bara av rädsla för ensamheten. Glöm aldrig att du är värd din egen respekt!!!
/SylviaP
Ps. Sorry om det blev lite flummigt, men jag kan inte uttrycka det som iallafall hjälpt mig bättre än såhär just nu...
Författare till inlägg
