Screen memories - vet inte vad jag ska tro. Kaos.

Screen memories - vet inte vad jag ska tro. Kaos.

Sitter på mitt studentrum, funderar, vilket jag kanske inte borde göra. För att förstå av vad som försiggår i mitt huvud bör man nog läsa min presentation om mig själv som jag skrivit här. Det kan man göra genom att gå till <!-- l --><a class="postlink-local" href=" www.viska.se/phpBB3/viewtopic.php?f=1&am...ic.php?f=1&t=480 [/url]<!-- l --> . Jag är ju lixom &quot;frisk nu&quot;, eller jag vet inte riktigt. Jag vet inte riktigt om jag vart sjuk heller. Jag menar, jag tror ju på att jag upplevde det jag upplevde, och var väldigt förvirrad. Men även som &quot;frisk&quot; så kan jag inte låta bli att tänka på utomjordiskt liv. Jag har &quot;screen memories&quot; i stort sett varenda natt... några undantag. Ibland ser jag stjärnor röra sig märkligt på himlen. Jag äter min medicin, men kan inte blunda för det jag ser. Jag drömmer om ugglor, stora som människor, och djur på underliga platser, vet att det är &quot;screen memories&quot; för drömmar som egentligen handlar om utomjordiska varelser. Ja, jag vet inte. Jag är tokförvirrad. Fastnat i grubblerier. Skolan och livet fortsätter som vanligt, men detta är tankar som ständigt förföljer mig. Är det någon, någon, som känner som jag?

Ja, jag känner liknande.
Jag tror definitivt på utomjordiskt liv.
Sen får andra tycka vad dom vill.

Jag känner inte igen mig. Jag brukar ibland titta på program om utomjordiskt liv på TV-kanalen Discovery. Ganska intressanta program, men trots det grubblar jag inte på utomjordingar.

Jag har läst dock att tankar på utomjordiskt liv är ganska vanligt vid schizofreni och att många besväras av det. Jag skulle kunna tänka mig att om det upplevs som ett problem, så borde det kunna behandlas med kognitiv beteendeterapi.

-

Hej igen!

Tja, jag tänker ju på det varje dag... jag vet att jag är utsatt för övergrepp av dem, därav dessa skyddsminnen. Visserligen är mina skyddsminnen ett tecken på att mitt psyke fungerar korrekt. Lustigt, när jag var sjuk, först, viste jag inte om det. Sedan trodde jag på råden jag fick att jag var i behov av vård. Då erkännde jag det, och visst var jag sjuk, problem har försvunnit med min Zyprexa. Men hela tiden visste jag att faktumet skulle finnas kvar, när jag blev frisk. Och det är jag nu, och jag är livrädd för att gå och lägga mig om kvällarna. Jag är glad att Zyprexa gör mig trött efter dubbla halveringstiden ungefär, annars hade det aldrig gått att somna.