Dissociativ

Fundilerar på om det finns någon här inne som har erfarenhet av detta? Skulle vara bra att få höra lite om det eftersom min "skötare" och jag tror att jag kanske är "sån" ...

Var där idag. Fick ett häfte/arbetsbok för rösthörare så nu ska jag skriva ner min livshistoria och sånt *sucka* Börjar vara sååå less på allt vad psyk heter.

/S

Intressant med arbetshäftet för rösthörare för det har jag inte hört talas om tidigare. Vem har skrivit det? Vad handlar det om?

Jag tror det kan vara svårt att hitta folk som är dissociativa för det är inte så vanligt. I och för sig hade Geta träffat en man som var dissociativ.

För cirka 10 år sedan var jag med om så
mycket jobbiga saker som jag knappt förstod.
Resultatet blev att jag gick in i ett annat
medvetandetillstånd. Det är en sorts trans.
Det är inte det samma som dissociativ men
vid traumatiska upplevelser kan medvetandet
förändras.
Förut hade jag en skrämmande klarhet och
upplevde allt smärtsamt mest hela tiden.
Nu kan jag tränga bort obehagliga minnen och
lever mera här och nu.

Lär känna dina röster - översättning och redigering av "Working with voices" (coleman-smith)

En typ av arbetsbok för oss rösthörare, ska tydligen hjälpa en hantera rösterna bättre. Har inte börjat ännu men stöter jag på nåt intressantså skriver jag...

Geta, hur fasen vet man om man är dissociativ eller inte?

Kram/S

Aislinn!

Hur man vet att man är dissociativ vet jag inte.
Jag tro inte att jag är det.
Den person som jag träffade som jag tror var
dissociativ bytte liksom ålder. Ibland verkade
han som en treåring, ibland var han som en
mycket vuxen person, däremellan som en
tonåring. Det var som hela kroppsuttrycket
förändrades och ansiktsuttrycket.
Den här personen hade varit med om traumatiska
upplevelser i sin barndom.

Geta

låter som jag det där. Jag blir runt 4-5 ibland, därför dom la in mig en gång. Andra gånger är jag betydligt mer mogen än en 21 åring normalt är och oftast är jag bara "normal" fast med en ordentlig paranoia. Jag kan ibland välja att gå in i det barnsliga men när dom la in mig kunde jag inte tamig ur det utan var så i drygt en vecka. Skrämmande när man tappar kontrollen. När jag väljer att gå in i det är det för att jag behöver ett break från verklighetens alla problem. KOmmer det något jag inte riktigt klarar av så stänger jag av och återgår till att vara liten så jag slipper klara upp skiten. Ibland händer det helt enkelt för att jag är för trött. Min pojkvän är van så han bara frågar om det är "lilla jag" som är där och sen ser han till att krama migmycket...
vet inte vad det är för något men jag hoppas kunna få svar snart för det är jobbigt när jag inte kan bemästra det, blir agressiv ibland också..slåss och skriker.
Men ett är då säkert...vi är speciella <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->