Fördelar?

Jag försöker vara en så positiv person som möjligt. Därför har jag funderat på om det inte finns några fördelar med sjukdomen. Det brukar ju oftast inte vara helt svart eller vitt. Fördelarna som jag kan se är att jag har lärt känna mig själv på ett sätt jag knappast skulle gjort annars samt att jag blivit en bättre människa moraliskt. Därför talar jag hellre om tillfrisknande än om återhämtning. Kan någon annan se några fördelar?

Det har varit en väldig utmaning att
kämpa med schizofreni.
I början tyckte jag det verkade helt
omöjligt.
När jag hade gått i samtalsterapi några
år märkte jag att jag kunde förändra mig
själv i små steg. Det blev mer och mer
hoppfullt. Skillnaden är så stor så jag är
djupt tacksam idag.

Jag har precis fått diagnosen schizofreni och det sägs att man inte kan veta det i förväg för att man inte har den insiken, men jag misstänkte att jag hade det faktiskt och nu har jag fått det bekräftat.

Men jag vägrar att tror eller erkänna att sjukdommen skulle ändra på mig, för det gör den inte. Jag är mig själv ändå trots att jag har schizofreni. Sen att jag inte är riktigt samma person som innan jag är sjuk må vara hänt. Men jag har en sjukdom, den är en del av mig och jag är mig själv, det är det viktigaste.

Ni är ett föredöme för alla med nervösa besvär. Jag mår bra av att läsa Era råd och förslag på hjälp.

Trevlig Helg.

Fördelar finns faktiskt. Jag har fått mer tid över till hobbies, som jag är intresserad av. Jag tror det är viktigt att ha många intressen så man håller sig sysselsatt.

Jag tror också att man blir mer tolerant efter en sådan här grej och mer förnöjsam.
Man får distans och genomskådar konsumtions- och karriärsamhället. Jag tror också att man på ett annat sätt än andra personer uppskattar perioderna i livet man har varit frisk. För de flesta andra är det en självklarhet.

Jag har också lärt mig mycket mer om psykiska sjukdomar och deras behandling än jag gjort om jag inte hade insjuknat. Man lär sig väldigt mycket faktiskt av att följa med i sådana här forum - jag har gjort det i flera år nu.

En fördel är också erfarenheter av vården. Det är väldigt bra när det är debatter i media om vården att ha egna erfarenheter och inte bara behöva lita på medias bild.

jag har lärt mig, efter alla år på psyket och genom min egen erfarenhet av sjukdomen och att vara annorlunda, att acceptera folk som inte är som andra.
Att inte vara rädd för mental sjukdom, att tycka om och respektera folk som är annorlunda utan att bli rädd eller särskillt osäker.
Sedan, eftersom jag jobbat så mycket i terapi, så har jag en stor självkännedom. Samtidigt som jag jobbar med min sjukdom och vad det nu tar, så jobbar jag även igenom många saker som kanske egentligen är "normala" svåra känslor som alla människor har, men jag får ju ett unikt tillfälle att ta mig igenom dem, se vad de egentligen betyder.
Och jag märker att jag har en betydligt större självkännedom än de flesta i min ålder (jag är 26 år).