Jag har en tendens att isolera mig när jag mår dåligt, vilket i längden tyvärr gör att jag mår ännu sämre .? När det är som värst blir jag rädd att gå ut och göra helt vardagliga ting.
Hur gör Ni andra, när det gäller detta?
Vore skönt att höra andras tankar.
Det kan vara nödvändigt att dra sig undan när det börjar snurra till för mycket med tankar och vanföreställningar.
Kortare perioder för att lugna ner sig och få styr på tankarna kan inte vara så farligt.
Jag har isolerat mig frivilligt. Det är lugnast så. Att gå till t.ex affären är en plåga för mig. Som tur är har jag vovven, så jag kommer ut varje dag.
Jag har också isolerat mig frivilligt. Vill inte träffa folk alls, det känns som om det står "Sjuk" i pannan på mig. Går ingenstans utan mina Stesolid, utan dom skulle jag inte gå utanför dörren..
Mår man riktigt dåligt och det känns som en psykos är på antågande kan det vara bra att isolera sig hemma några dagar och att t.o.m undvika att svara i telefon. Jag har själv erfarenhet att efter några dagar mår man mycket bättre.
Många med schizofreni har socialfobi och depression. Vid depression händer det ofta att folk isolerar sig och det anses att de pga detta blir ännu mer deprimerade. Socialfobi och depresssion går ofta att behandla med antidepressiva, men inte alla förbättras av det.
