om jag har förstått det rätt så är människor med den här graden av dissociation väldigt "lättsuggererade" vilket innebär att de har lättare att förflytta sig mellan olika personlighetstillstånd (eller kanske svårare att styra det) än andra. jag har hört flera med did säga att de har delpersonligheter som har namn och andra specifika kännetecken, men sen finns det ibland också många delar som är namnlösa och luddigare och inte alltid ger sig tillkänna.
jag undrar lite också över hur en utomstående kan avgöra om det är en "riktig" delpersonlighet eller inte? för även om en person är mytoman eller ljuger tvångsmässigt och påstår sig ha andra personligheter, och sedan agerar ut delpersonligheterna inför sina medmänniskor och gör det trovärdigt osv, då innebär det ju i sig en inlevelse- och utlevelseförmåga som man bara kan ha om man är just så sensibel, lättsuggererad och empatisk som människor med did (eller borderline som också delvis är en identitetsstörning) kan vara. så allt det där borde gå på ett ut tycker jag.
vad jag menar är att en sådan person troligtvis är väldigt dissociativ vilket som - DID eller inte.
jag är ju konstnär och skapande människa (och jag missunnar ingen annan att kalla sig det heller) och jag har börjat inse på sistone hur mitt skapande går hand i hand med - och kan förklaras utifrån - den här typen av problem, som jag också har och lider väldigt mycket av nästan dagligen även om intensiteten varierar över längre perioder. det är spännande att upptäcka nu först när man närmar sig 30 hur allt i ens liv hänger samman. i mitt skapande har jag väldigt lätt för att gå in i helt andra tillstånd än det som är "jag", och jag brukar inte alltid minnas det jag skrivit eller gjort i efterhand vilket innebär att det kan komma som en chock efteråt att läsa vad som står där (om det nu är nåt privat och känsligt). jag har väldigt lätt för att skriva levande dialoger, det är bara skriva ner rösterna i huvudet och följa deras samtal. det är därför jag blir så arg och förolämpad varje gång nån gör sig lustig över mitt konstnärskap eller säger att det där är bara skitsnack. det finns helt klart ett tydligt samband mellan konst och lögn, men även människor som dissocierar mycket blir missförstådda och anklagas för att ljuga.
det man idag kallar DID eller multipla personligheter kallades under medeltiden för besatthet, att onda andar och dylikt tog ens psyke i besittning och förändrade en människas personlighet totalt. på freuds tid kallades det hysteri. det har haft rätt många namn genom tiderna. det är också en skam- och tabubelagd företeelse eftersom det uteslutande ligger trauman i botten. jag tror det är delvis därför man har så svårt att (vilja) ta det på allvar.
