Känns dumt att saker och ting ska gå så långt att psykiatrin ska ta hand om en,
men det är väl så samhället funkar, först blir man nerklubbad och sen får samhället hjälpa en tillbaka.
Jag hoppas iallafall på att få en bra kontaktperson som jag kan ha i flera år,
jag tror nästan det blir ett krav i ansökan, antingen avstår jag att ta en, eller så får jag en som tror att dom kan vara KP för mig minst 24 månader.
Jag hade en, han lämnade stan några månader senare,
skickade in en ny ansökan, men den jag fick var för ung
och sen gjorde jag ny ansökan, 2 år senare gjorde jag ytterliggare en ny.
Fick en som jag kände sen tidigare som bröt kontakten med mig
för nån liten missuppfattning....jag hade sagt att nämnt för kommun att
vi inte setts på ett tag, sen svarade han inte ens på telefon och blockerade mig på Fb.
Det var en tid då jag var riktigt nere och var sjuk och orolig och en anmälan från kyrkan hade inkommit till polisen.
Ni vet, sparka på dom svaga.....
