Ni som går i psykoterapi

Ni som går i psykoterapi pga av problem med psykoser. Rotar ni bakåt i tiden då och pratar om hur ni uppfattade världen då under psykoserna då eller pratar ni om framtiden mest? Hur man ska gå framåt, kan man få psykos igen om man penetrerar psykoserna man haft innan?

Att man liksom "smittar" ner sig själv igen och blir paranoid igen. Eller är det bättre att inte tänka på det som varit och bara inse att det var vanföreställningar och gå vidare. Hur gör ni?

Jag går i psykodynamisk terapi och vi har hållit på att bena isär psykosen sedan i somras. Det är fruktansvärt jobbigt och jag kämpar varje gång med att vara så pass ärlig mot min psykolog som det bara går för att han skall kunna hjälpa mig att finna "den rätta" vägen...

Jag har väl inte blivit av med alla mina symptom så att säga ännu, från psykosen utan har mycket rester kvar. Min världsbild blev helt förvriden under psykosen och jag har nu sedan 9 år tillbaks, fortfarande levt med dessa "rester" och hoppas nu att vi kan tillsammans, jobba framåt för att få mig att landa i det som alla kallar för verklighet.

Jag tror mycket det handlar om man har fått PTSD efter psykosen också, om man skall rota i den eller inte. Samt om man fortfarande har känningar efter psykosen.

Mitt problem är just det att jag fortfarande inte kan säga vad som är verkligheten eller "verkligheten"...

När jag gick hos min psykolog (som mest 2 ggr/veckan) så var det mest så att vi försökte komma till rätta med depression, ångest och sömnproblem. Hon är mycket för mindfulness och jag skulle lära mig hur alla känslor känns i kroppen, att jag HAR känslor öht, vilket jag inte trodde på ett tag för jag kände inget. Allt var likgiltigt. Vi pratade inte så mycket om psykosen. Det var mest här och nu. Att jag skulle lära mig att klara mig själv när en ångest attack kommer och så.

malin71,

Oj då 9 år och du har fortfarande problem av psykosen. Jag har haft en för några månader sen och vill helst inte rota i den då det är så jävla hemskt. Är rädd att psykosen "ska vakna" igen om jag rotar och pratar om den därför försöker jag se bara framåt och inte bakåt fast jag omedvetet tänker på hur det varit. Jävligt jobbigt alltså. Tur att medicinerna fungerar i alla fall peppar peppar för det har de inte gjort förut.

Jag hoppas verkligen att du kan gå vidare nu, Leif. Det kan vara väldigt svårt efter en psykos att finna sin väg igen.

Du gör nog klokt att inte rota i den när du ändå kan blicka framåt. Fick du någon PTSD efter din psykos?

:kram

Vet inte det känns rätt ok nu fast jag är sjukskriven nästan mot min vilja men förstår att jag behöver ta det lugnt. Min sociala förmåga är total katastrof IRL tex och jag äter lite mer tabletter som man egentligen inte ska göra och blir lite dimmig och skön.
I detta fall Akineton men de känns som en trygghet i kroppen. Fast inners inne vill jag vara "klarvaken" i livet fast är rädd för verkligheten. Tur att man verkligen har en egen liten familj som aldrig svikit mig och alltid ställt upp. Men man ska aldrig ta nåt för givet.