När jag hade kp var det tänkt att hon skulle vara som en kompis, men hon hjälpte mig även med praktiska ting som min ekonomi som jag hade strulat till.
Det finns två sorters kontaktpersoner: den man får i psykiatrin och den man ansöker om via socialpsykiatrin (socialen).
Jag har bara haft den sistnämnda och där stod i kontraktet att hon skulle vara som en vän till mig. Vi skulle ses en timme i veckan. Det fungerade bra i 13 år, men sedan fick hon barnbarn och ville satsa på dom istället.
