Fråga till dig med psykossjukdom som vill leva med partner

Hur ska din livspartner vara? Vad har fungerat /inte fungerat i dina relationer?

Jag vill ha en tjej med huvudet på skaft. Ibland vill jag sitta i kalsongerna och titta på fotboll, ibland vill jag ha djupa diskussioner. Jag har aldrig haft en långvarig relation, jag är nybörjare när det gäller kärlek.

Jag har pojkvän, vi bor inte ihop, det funkar inte. Men som särbo går det. Jag behöver vara för mig själv. Min pojkvän är jättegullig o förstående, så vi har det bra. Han är helt "frisk".

Mitt ex förstod inte min sjukdoms svängningar och dess yttringar. Det tog slut för att vi båda gjorde slut av och till. Han hade inte Heller mitt behov av kommunikation. Vi var särbo och träffades egentligen lite för sällan, men det var ändå ok tyckte jag. Särbo passar mig bra. Min nuvarande kille är bättre på att kommunicera och väldigt lätt att prata med. Han kan inget om sjukdomen vilket kan vara jobbigt....jag känner mig obekväm när jag inte mår bra och inte orkar.....känner det som att han inte godkänner mig men vet inte om det är i mitt eget huvud. När vi träffas blir det väldigt intensivt för mig och jag blir dödstrött och vi har träffats rätt ofta. Vi är oxå särbos. Har bara träffats fyra månader. Jag tror inte jag skulle klara av att vara sambo tfa mitt stora behov av att vila och att vara fri från stimulans. Tycker at jag personlighetsmässigt passar bättre med den här killen än med den förra. Han hade tänkt läsa till präst en gång i tiden men studentlivets fröjder drog mer .... nu har han övergett religionen och är otroende vilket passar mig bra. Han är intresserad av människor kan man säga.....plus i kanten.

Jag menar leva tillsammans, inte vara särbo. Eller vill man inte det pga sjukdomen? Man vill leva själv och ha någon bara ibland? Låter svårt i längden.

De korta förhållanden jag haft, har varit så att jag inte har förstått pga hörsel vad dem har velat med mig.