Fråga till dig med psykossjukdom som vill leva med partner

Min exman hade inget behov av att prata och jag hade ett stort behov av det. I början när vi träffades kunde vi prata i timmar men sedan gjorde vi inte det längre, det fanns inte tid till det, och det blev en spricka mellan oss. I den ensamheten blev jag sjuk för jag har alltid haft få vänner och min exman var min bästa vän, eller är det fortfarande faktiskt, och jag hade ingen att prata med vid den tiden. Han tycker att jag gräver när jag vill prata, och avvisar mig. Och då tar fantasierna över mitt förstånd.

Sockerskorpan skrev: Hur ska din livspartner vara? Vad har fungerat /inte fungerat i dina relationer?

Räknas bara samborelationer?

Jag har varit sambo två gånger (med två olika personer alltså, jag har även bott ihop med en kompis ett kort tag), men det har inte fungerat något vidare. Båda gångerna som jag har varit sambo har det varit liknande problem, nämligen att partnern tyckt att jag bara sover hela tiden samt att partnern har suttit uppe större delen av natten och på så sätt har vi då glidit ifrån varandra.

Det har även varit problem med städning och sådana saker. Det har alltid varit jag som har varit tvungen att ta tag i att boka tvätt (men när vi väl har tvättat har vi hjälpts åt) och ungefär samma när det gäller inköp av mat. Däremot kan jag erkänna att när jag har varit sambo har jag lagat mat ytterst sällan, utan det har partnern stått för. Men att dammsuga, diska, torka damm, göra rent toaletten m.m. är det enbart jag som har gjort. Det stör mig något enormt!

Numera bor jag ensam och har boendestöd som hjälper mig med städning och matinköp. Att bli sambo igen är inget som lockar.

Jag vill inte vara sambo.....kraven blir för höga och jag bränner ut mig lätt.

Är ensamvarg och är alldeles för lat för att vara sambo.

mitt ex och jag levde många år som särbos, men som kom hon till mig och jag lät henne flytta in på hennes förfrågan. Vi levde ihop i samma lägenhet som jag nu fortfarande bor i 13 år. Sedan gled vi ifrån varann då det var för lite pengar jag hade och hon tröttnade och vi grälade om pengar, men hon misskötte ekonomin, trots att hon fick frånsett 1000kr/mån som jag själv ville ha.

Jag tog hand om ekonomin efter en jul, då vi fick pengar strax före jul så sade hon maten eller räkningarna. Betala räkningarna sade jag och eftersom jag hade ett konto med kredit på ICA som hon inte visste om så aktiverade jag det och betalade maten. I januari sade hon, det blev pengar över. Jag sade från februari tar jag över ekonomin och du får betala vad jag säger till dig. Det var många tidningar hon hade tagit ifrån vår gemensamma pott som hon fick avsluta.

Jag fick ekonomin att fungera och eftersom hon inte stod med på hyreskontraktet och vi ville båda att hon skulle flytta och jag pratade med kvartersvärden och han i sin tur tog hit sin chef. Eftersom jag hade sagt varför jag ville flytta till en annan lägenhet en bit bort i samma hus, sade han det var två anledningar till att du ville flytta? Ja, jag vill komma ifrån en granne i trappen samt att min sambo får ingen lägenhet och om jag flyttar får hon inte skriva sig där, då är sociala tvungna att gå in för att hon skall få någonstans att bo.

Saken var att detta var en fredag och chefen sade, skriv inte under kontraktet på måndag, så skall jag prata med henne som delar ut lägenheter. Samt, vi skall ta ett snack med grannen, hon kostar oss pengar. På Den torsdagen i den veckan skrev hon kontrakt på sin nya lägenheten. Jag betalade flytten, en säng, soffgrupp samt ett slagbord i köket och när vi skulle dela upp grejorna i lägenheten sade jag ta det du vill ha, lämna resten. Det gjorde att jag fick mer kvar än om vi skulle stridigt om varje pryl.

Vi är än i dag vänner även om vi inte har någon närmare kontakt. Hon har en psykiatrisk diagnos, den är Borderline. OBS! Mycket svårt att ha med en med borderline i sin närhet. När jag läste kriterierna på Borderline.nu när det fanns, lutade jag bakåt i stolen och tänkte, det här är hon.

Intressant att läsa era svar.... ja, jag menar att verkligen leva TILLSAMMANS, alltså inte vara särbo. Att verkligen dela vardagen, dela hushåll, ekonomi, städning, allt.

Ni som skriver att det inte funkar, eller att kraven är för höga. Kan ni förklara? Höga krav på vad? Vad exakt är det som inte funkar? Vad bråkar ni om?

Bråk om pengar eller städning har ju knappast något med sjukdomen att göra. Vad i bråk/problem i nära relation tror ni beror på sjukdomen? Klagomål på att ni måste vila mycket är väl ett sånt exempel? Men behov av att prata? Det har väl alla? eller har man behov av att prata om sin sjukdom? Partner tycker det är tröttsamt att prata om sjukdomen och vill inte prata om det?