Lycklig av att bo ensam

www.msn.com/sv-se/halsa/medicin/ ... li=BBqxCu3

Är det så?
Jag bor ensam men är inte lycklig, det beror naturligtvis på många olika saker.

<!-- s:-( --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_sad.gif" alt="" title="Sad" /><!-- s:-( --> :flag

[url:3ood6hho]http&#58;//www&#46;expressen&#46;se/halsoliv/halsa/studie-par-som-dricker-ihop-ar-lyckligare/[/url:3ood6hho]

Jag bor ensam och är hyfsat lycklig efter omständigheterna.
Det kunde vara mycket värre.

Jag är också ganska lycklig lever ensam. Fast med hundar då, så är inte ensam direkt. De söker min kontakt i stort sett hela tiden. Vill ha mat, promenad, eller bara en liten blick. Ibland kan jag bli sentimental o tänka att jag vill ha en pojkvän att leva med igen men vet inte om det bara är en känsla, inte verklighet.

Jag lever numera ensam och det jag lärt mig efter en hel del år sammanboende, att inte sätta mig i samma lägenhet med en tjej, för att jag känner att jag måste ha ett eget krypin där jag kan låsa om mig. Jag skulle dock gärna vara särbo utan problem.

Geta skrev: Jag bor ensam och är hyfsat lycklig efter omständigheterna.
Det kunde vara mycket värre.

Jag hade en del eller rätt "mye" sexuella utsvävningar i villan.
Fram till 16 år. Då jag gick till "Borgar skolans" kurator.
Och skrev ned allt på papper. Och berättade alla snaskiga detaljer
och då menar jag detaljer. Hade jag inte gjort de vet de sjutton om jag varigt i livet. Idag. :nej
Med anledning ja Du vet värre... och så

---

> enter sandman :mrgreen:
(metallica låt)