Stigmatisering, Levander och regeringens passivitet

Hej alla viskare

Vi skrev en artikeln i Läkartidningen nr 20
( [url:2rpm81pz]http://www.lakartidningen.se/content_0420/1839.html[/url:2rpm81pz] ) om att ansvariga myndigheter och regeringen i Sverige bortser från att fördomarna och negativa attityder mot personer som har psykisk besvär är ett av de största problemen för de drabbade.

Psykiatriprofessor Sten Levander har nu svarat och det blir allt svårare att ta Levander på allvar. Hans inlägg i Läkartidningen ([url:2rpm81pz]http://www.lakartidningen.se/content_0425/2206.html[/url:2rpm81pz]) som svar på vår artikel om stigmatisering verkar inte vara en debatt utan en desperat attack för att inte även media och allmänheten ska förstå det kränkande med hans uttalande om ”tusentals tickande bomber” eller när han i Expressen den 9:e september 2003 ger sin syn på läget för psykiatrins patienter: ”de skär av sig penis, sticker ut ögonen och svälter ihjäl”: Vad sprider han för bilder egentligen!!!, vad vill han? Jag tror han känner sig träffad som en av de som sprider fördomar och därför slår ifrån sig.

Hur som helst. Inom RSMH arbetar vi på olika sätt mot negativa attityder och fördomar men ser att även centrala myndigheter och kommun och landstings måste ta sitt ansvar för detta. Det gör man i de flesta länder men i Sverige gör man ingenting…än. Varför sliter psykiatrer som Levander i Sverige för att motarbeta arbete mot fördomar och stigmatisering?

Vi hoppas att ett bredare samarbete kring fördomar och attityder kring psykisk sjukdom ska komma igång till hösten och skulle vilja ha idéer om vad som skulle förbättra situationen. Röster har höjts för ett handlingsprogram stigmatisering som vi nog alla måste trycka på regeriingen för att det ska bli av. Vad kan vi och myndigheterna göra för att minska fördomarna? Tycker ni att klimatet hårdnat sedan Anna Lindh mordet?

-

Hej!

Jag tror att i Sverige finns den officiella attityden att diskriminering inte förekommer. Den uppfattningen finns eftersom vi kritiserar andra länder för olika typer av diskriminering. Ibland hinner verkligheten ikapp oss. Officiellt anses nu att diskriminering av invandrare förekommer och det beror på att det börjar bli en stor och ganska inflytelserik grupp (1 miljon). Problemet är så stort att det inte går att sopa under mattan längre.

De med schizofreni är en liten resurssvaggrupp (30000-40000). Det är därför inte lätt att få gehör för att diskriminering förekommer, även om många är medvetna om att diskrimineringen är epidemisk för denna grupp. Det är bara att titta på ekonomisk statistik (lön) och hur många som arbetar, så bör inte några tvivel föreligga. Problemet här är att allmänhetens kunskaper om sjukdomen är så felaktiga att de flesta inte inser att de har fördomar dvs de saknar sjukdomsinsikt.

Professor Levander har ju själv bidragit till stigmatiseringen i debatterna de senaste året, som ni noterat. Han förordar mest föråldrade och obsoleta metoder - mer vårdplatser och mer tvång. De löste ju inte problemen förr, så varför skulle de göra det nu.

I England och USA skall man satsa på antistigmakampanjer. Där kan man nog få goda tips. I England skall man rikta sig till arbetsgivare, skolor och media. Det finns en hel del pågående stigmaarbete i världen, som det säkert går att lära sig mycket av innan man själv drar igång.
bmj.bmjjournals.com/cgi/content/ ... /7454/1456

Media är en stor bov i att skapa och vidmakthålla stigmat. Jag tror på att ni skall övervaka pressen i landet och skriva och klaga på varje artikel, som andas fördomar. På lite längre sikt kommer det nog att förbättra situationen betydligt. Jag undrar förresten om ni inte redan har startat med sådant i RSMH?

TV är ett medium som också borde utnyttjas mer i antistigmabekämpning. De statliga TV-kanalerna borde ju vara öppna för sådana program tycker jag. Det som krävs är väl inslag som mer visar på det "friska" och "normala" för de som har schizofreni.

Jag tror att antistigmaarbete är otacksamt egentligen. Det tar lång tid att utrota fördomar och det är ett arbete som ständigt måste pågå. Förmodligen kommer antistigmabekämpningen att bli intensivare om 10-20 år. Då allt färre har fördomar blir de allt viktiga att bekämpa.

Admin

Hej,

Tack för tips admin! Jag tycker du har rätt på flera sätt, framför allt med att det finns en "officiell attityd" att diskriminering inte förekommer, den stöter vi på i vår kontakt med makthavare, men det finns också bra folk i maktposititioner men de kvävs ofta i de tröga strukturerna.

Något som är konstigt är att proffessionen (psykiatrer mfl.) i Sverige är så sval när det gäller de övergripande frågorna om t.ex stigma, i andra länder tar dem också fajten mot diskriminering. Efter artikeln i Läkartidningen är den enda som hör av sig Levander och han är inte representativ för psykiatrerkåren, eller? Skrämmande tanke.

Det stämmer att RSMH dragit igång ett mediaarbete som ser mkt lovande ut. Det är dels fokus på att lära media skriva om psykisk sjukdom på ett bra sätt men också att utbilda personer som har efarenheter av psykiska sjukdomar att prata i media, bemöta felaktig information och berätta om sitt liv och sina problem. Vi tror att människors attityder förändras när de möter andra människor som berättar och som man kan identifiera sig med. Viska är ju föresten ett exempel på ett mkt bra anti-stigma inititiv!

KingD

Hej!

Världspsykiatrikerorganisationen (WPA) driver antistigmaprojekt, men jag tror att Sverige inte är med där. www.openthedoors.com/english/index.html
Det finns inte så många psykiatriker, som jobbar heltid med schizofreni. Jag uppskattar dem till ett 100-tal. Det är troligen så att Sverige är för litet för att vara bra på en så liten sjukdom som schizofreni.

Jag tror att det skulle vara bättre om EU centralt skötte både vårdprogram och stigmabekämpning. I hela EU finns det nästan 1 miljon med schizofreni och i Sverige bara 30000-40000.

Vad gäller antistigmabekämpning anses att om folk hade mer direktkontakt med personer med schizofreni så skulle de bli mindre fördomsfulla. Jag tror därför att satsningar på att få fler i arbete skulle totalt minska stigmat i samhället. Idag arbetar högst 10-20 %, men om rätt metod användes s.k stödd anställning med SIUS-konsulenter så skulle 60-80 % kunna arbete.

Jag menar att det är inte bara propaganda och information som kan minska stigmat utan också faktorer som ökar integreringen och delaktigheten i samhället.

Admin