Hur mycket ska man berätta?
Jag vill ogärna ljuga under ronden och att undanhålla information är väl inte så bra det heller. Jag får så ofta frågan om jag har tankar på att skada mig själv och har väl oftast sagt att jag ej har det. Ibland har jag sagt det fast jag faktiskt haft sådana tankar. Men det är bara ett fåtal gånger jag rekat plats och bestämt metod. Är rädd för att få förlängd vårdtid om jag säger hur det är. Jag vill vara 100 procent öppen och ärlig, men det blir inte så. Sedan får jag ibland frågan vad jag ska göra under permisarna och jag säger att jag ska handla åt mamma och pappa. Det är sant, men resten av tiden då? Då sitter jag bara vid datorn och glor. Personalen vill höra att man har stora planer bara man kommer ut. Lite som att alltid ge standardsvaret "det är bra" om man får frågan hur man mår känns det som i mitt fall. Skulle jag lätta mitt hjärta blev det en lång rondning. Och en lång vårdtid.
När jag bodde hemma i,
hade jag en tids loop att när allt gick
automatiskt typ när man läser Kalle Ankas Pocket.
Så var/Är allt frid och fröjd.
Men när man inte har denna "växeln"
var det sabotage. Det var så hemskt att jag
inte önskade min värsta fiende detta.
Sen vågade jag inte berätta för mamma ty jag var
rädd att för att smitta henne. Sen hade jag rakad
pung. När jag cyklade till borgarskolan och kände
mig som en ett ufo i intet. jag hade 73 frånvaro H.
En neger var jag rädd för en finnig och en mullig
kvinnlig fotbollsmålvakt. Mubarak hette negern förresten.
Annars fördrev jag tiden med att sitta för mig själv på en bänk.
Jag pendlade säkerligen 100 H ang bespisning.
Jag hade en sån katastrofal social fobi.
Under en annans manaverkan
