Hur ofta har ni självmordstankar?

Gå i sjön sade de på sin tid. En kompis (ja, Manodepressiv som de sade på sin tid) fru eget hus bil två fina tonåringar

vnv skrev: Allt mer sällan...

Att tänka är en sak. Det viktiga är att INTE göra något dumt!!

/vnv

Samma här. Känns skönt att slippa självmordstankar!

Hade ofta långt gångna självmordsplaner för ett tiotal år sedan. Men allt sånt är borta nu. Men jag äter inte litium längre så jag är inte säker på om jag har skydd mot depression längre.

Det känns som att man har ett ansvar, när dessa suicidetankar florerar kring ens kretslopp av tankar! Jag försöker hitta alternativ till att ha ett någorlunda drägligt liv istället för dessa förödande tankar, även om jag har valt att leva ett isolerat liv, med viss social umgänge om den är inplanerad i schemat. Spontana grejer däremot gör en osäker på en sociala kapacitet. Men varför kan inte alla motstå dessa tankar?

Jag var inte direkt deprimerad när jag gick på Clozapine men ångest hade jag lite kvar. Funkar inte Reagila så får jag väl börja med Clozapine igen för mina föräldrar upplevde mig bäst på Clozapine.

Självmordstankar kan väl komma oavsett vad man har för medicin? En ohållbar livssituation, skuldbördor och skam är oberoende av vilken medicin man har. Livet händer, så är det.