Friskförklarad??

Senaste gången jag var hos min psykiatiker sa hon att hon ev skulle kunna tänka sig att jag skulle bli friskförklarad om några år. Att möjligheten fanns, att hon trodde att jag har chansen att få neuroleptikan utsatt om en tid och se om det funkar iallafall...

Det vore väl tufft??!!! <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) -->

Samtidigt blir jag orolig. Otrygg. Har varit sjuk så länge, hur känns det att inte ha en diagnos stämplad i pannan? Hur skulle det kännas att kunna kalla sig själv frisk??
Både förjävligt skönt, men också obehagligt.
Faktiskt.

Känns det igen, eller är jag knäpp?

-

Det låter ju fantastiskt tryskey! Hur har du burit dig åt för att bli så pass bra?

Jag har träffat en terapeut som jag funkar ihop med.
Sedan har jag jobbat jobbat jobbat jobbat jobbat jobbat jobbat jobbat
jobbat jobbat jobbat jobbat jobbat jobbat jobbat jobbat jobbat jobbat
jobbat jobbat jobbat jobbat jobbat jobbat jobbat jobbat jobbat jobbat
häcken av mig.
Tagit upp allt som stoltheten inte vill prata om, vänt ut och in på varje händelse i mitt liv, gråtit, blödit, skrikit, lidit, skämts, allt som hör där till.
Jag har ständigt fört dagbok på hur jag mår, och denna text ägnar jag oerhörd tid med. Sedan läser vi den hos psykologen och analyserar den.

Ibland och så ofta har jag undrat om det varit värt det...det är ett sånt fruktansvärt jobb. Men jag har haft tid, jag är heltidspensionerad sedan år 2000.

Nu har jag iallafall chansen att få reda på det.
Kanske iallafall.

Härligt att du kommit så långt med dig själv.... hoppas att allt håller i längden också.... det gör det nog.... för du verkar så stark och har jobbat så hårt med dig själv.... [color=red:vlwyhev2][size=150:vlwyhev2]GRATTIS![/size:vlwyhev2][/color:vlwyhev2]

-