(ar fortfarande i England, darav uteblivna prickar over aao..Hoppas det gar bra anda)
For nagra manader sedan forsokte jag frenetiskt ta livet av mej o fick aka ambulans ett par ganger o blev till slut inlagd, mer eller mindre pa LPT. Fick nya mediciner, fler ECT o efter cirka en manad vart jag utskriven.
Madde riktigt bra o har sa gjort i flera manader nu, men varfor jag gjort detta vet jag inte. Jag har missbrukat smartstillande for att slippa kanna. Men jag klarade mej, hade inga hallisar, inga daliga tankar. Jag skrattade o livet sag ljust ut!
Sa ljust att jag slutade med Xanor, Stilnoct o Nozinan.
Min doktor ville helst inte att jag slutade med Xanor, men jag propsade pa att jag klarade mej pa Theralen.
Tappade fortroendet for min lakare for jag ansag att det inte gick att prata med henne. Hon forstog mej inte o jag anser fortfarande att hon inte forstar mej.
Det var ett par veckor/en manad sedan jag slutade med medicinerna (har dock kvar Litium, Abilify & Risperdal Consta) o det gar samre o samre for mej.
Jag ser saker, jag far for mej saker, jag blir jatteledsen jattelatt o nar jag blir ledsen sa vill jag inte finnas mer.
Jag har blivit lojligt morkradd, ser deformerade manniskor overallt. Jag vagar inte ens ga upp o ga pa toaletten pa natten for jag ar sa radd att jag skakar.
Jag funderar pa att lagga in mej nar jag kommer tillbaka till Sverige, vilket ar om 2 dagar..For att bli av med mina lojliga radslor for saker som inte finns, for att kanske fa min medicinering ordnad igen, for att komma pa ratt sida igen.
MEN!
Sist nar jag lag inne fick jag veta att socialen forsokte ta min son ifran mej for att jag lag pa sjukhus o min man tog hand om var son. For dom ansag att min son saknade mej o att han verkade ledsen o deprimerad over att jag inte var hemma.
Sa jag vet inte om jag vagar aka till sjukhuset igen. Aven om det inte ar pa samma satt som sist.
Vad fan ska jag gora?
Jag befinner mej i en situation som inte fungerar, jag har ingen lakare att vanda mej till o jag vet inte om jag kan lagga in mej.
Ska jag behova ta mej igenom detta ensam annu en gang o ramla ihop helt o hallet?
Ber om ursakt for mitt engelska tangentbord annu en gang, hoppas ni statt ut o kunnat lasa anda. Har ingen att prata med har, paniken kommer krypande o jag ar helt ensam. Darav mitt inlagg...
Tack for att du tog dej tid!
//Jo - En fallande stjarna
