När jag ser tillbaka på min period kan jag säga att jag har en insikt om att jag kan bli paranoid i vissa situationer , att jag har sett traumatiska, konstiga och overkliga saker och att jag kan feltolka socialt samspel.
Men samtidigt så tror jag att det finns vissa saker jag inte kommer att få reda på i det jag varit med om förräns om ett par år.
Vad gäller diagnos så tror jag antingen på asperger och pps/vanföreställningsyndrom alternativt enbart schizotyp störning. Det är lite hugget som stucket, men helt klart har jag haft problem, eftersom jag mått så psykiskt dåligt att jag inte kunnat jobba ibland.
Samtidigt skulle jag inte vilja ha varit utan det jag varit med om i mitt liv.
jag hade en del riktigt lyckliga perioder när jag var på tvångsvård.
Jag kommer alltid att bära med mig Vadstena som en del av mitt hjärta, även om det skulle gå bra för mig.
Det är något mystiskt nästan magiskt över det stället och personalen och patienterna där.
Jag hoppas jag kommer träffa någon av dem igen, det är vissa jag saknar.
Samtidigt så är ju min tid inom rättspykiatrin som jag inte vill gå ut offentligt med på min hemsida till exempel. det kommer väl att finnas kvar som en liten mörk sida av mitt liv.
Trots allt är jag en seriös kille som vill jobba och fungera ute i samhället.
Författare till inlägg
