Skriver skönlitteratur om schizofreni

Hej!
Jag skriver en skönlitterär bok om en kvinna vars schizofreni utbryter med en allvarlig psykos. Hon kommer att behöva behandlas inom slutenvården i Uppsala, något jag själv inte vet någonting alls om hur det fungerar, min bild är en blandning av amerikansk film och mina erfarenheter från öppenvården.

Själv är jag bipolär, född 1980 och har vårdats på dagverksamhet en kort period. Jag väljer att skriva om schizofreni för att det är en diagnos som ligger nära min och som jag känner att jag kan relatera till.

Jag skriver här i forumet för jag undrar om någon vill dela med sig av sina erfarenheter inom slutenvård, gärna i Uppsala men varsomhelst i landet är intressant. Jag vet inte ens var i Uppsala det finns slutenvård, själv gick jag på avdelning 21 som på den tiden det begav sig låg vägg i vägg med psykjouren på Ulleråker.

Jag har några frågor nu, men det kommer bli fler under vägen.

Till exempel, samlas fler diagnoser under samma tak? Behandlas (eller vad man ska säga) män och kvinnor tillsammans? Hur blir man inskriven? Hur ser säkerheten ut? Vad står på dagschemat? Finns det några regler alla patienter måste följa?

Ja allt som ni vill dela med er av skulle kunna vara av intresse. Jag kommer använda informationen som inspiration och givetvis inte kopiera någonting rakt av. Eventuella beskrivningar av hur det ser ut inne på avdelningen i Uppsala kommer stå till grund för min miljöbeskrivning, eftersom jag knappast tror att jag med min egen sjukdom vågar ta kontakt med Ackis för att höra om jag får komma på studiebesök...

Boken handlar om en tjej som lider av mild ätstörning och sedan barnsben har en låtsaskompis. När hon bryter upp ifrån hemmet och flyttar till Uppsala för att plugga vaknar gamla trauman till liv och hon slungas in i en psykos. Samtidigt spelar hon ett onlinespel i vilket hon tar upp kampen med sjukdomen. Så boken kommer pendla in i en fantasyvärld.

Jag får se om det blir något av det, utkastet ska vara klart första december i vilket fall och sen tar det väl några månader innan det blir någon bok av det hela. Inte är jag författare heller, så det lär inte bli något mer av det än en resa för mig som vill utforska den här världen min bok tar med mig in i. Det finns också en risk för att jag missuppfattar sjukdomen och gör "fackmissar" om man kan kalla dem så, eftersom jag ändå inte har egen erfarenhet. Menmen. Man måste ändå sköta sin research ordentligt

Jag tar emot svar här, i PM eller till <!-- e --><a href="mailto:smakfull@hotmail.com]smakfull@hotmail.com[/url]<!-- e --> som det passar bäst. :hjärta

Det går också att läsa lite om det pågående jobbet på smakfull.blogspot.com , men det rör sig mest om lite "vardagsångest" (det borde finnas ett ord för ångest som inte är ångest) om skrivandet.

Med vänliga hälsningar,
AnnaL

Hej och välkommen Annat! Det var 23 år sedan jag låg på sjukhus, så att jag har inga aktuella uppgifter vad rör sluten vården av idag...

Hej AnnaL!
Det enda jag kan svara är att män och kvinnor brukar
inte skiljas åt utan att det är blandade avdelningar.
En annan sak - fall inte i vanföreställningen att schizofrena
är delade i flera personer. Det är vanligt att schizofreni
blandas ihop med multipel personlighet.
Förr brukade det vara ett späckat dagsprogram på
psykiatriska avdelningar numera är det ett mera magert
utbud.
Senast som jag var inlagd var det måltiderna, TV och
promenader på egen hand om man hade frigång som
utgjorde dagsprogrammet.
Det som jag tycker är intressant och roligt är att prata
med medpatienterna vilka man annars inte hade träffat.
Ett otyg är att det finns en kiosk med godisförsäljning på
sjukhuset som blir en frestelse när man medicineras med
ny antipsykotika som ger hunger trots att måltiderna är
generösa.

Välkommen!

Det är nästan 20 år sedan jag var inlagd och bara en vecka. Jag skall ta med din postning i nyhetsbrevet på fredag, som läses av drygt 200 medlemmar.

Tack för välkomnandet! Tackar också admin för att du vill sprida ut mina frågor.

Geta, jag är extra glad för uppslaget med kiosken. Angående dagarna låter det som det kunde bli en stor tristess? Eller kanske skönt att bara vara... Minns inte hur jag själv kände på dagverksamheten, men det rörde sig ändå bara om några timmar om dagen. I övrigt lovar jag att inte blanda ihop schizofreni och DID, eller lovar åtminstone att göra ett ärligt försök Tack för svaret! :hjärta

Du får ta ett snack med Isa-Alise! Hon har säkert erfarenhet av vården i Uppsala, hon kan bli din mentor? Annars kan du väl uppsöka rsmh för att få en beskrivning av den slutna vården i uppsala.

För att skriva en skönlitterär bok, så bör man försöka beskriva läget på avdelningen med om det finns människor som utagerar eller deprimerade. Så jag tror du måste ha en exakt lokalbeskrivning.