På senare tid har tvång att medicinera i öppenvård för vissa "farliga" personer ansetts kunna lösa problemet med våldet i Sverige och en skärpning av lagstiftningen diskuteras för tillfället.
Forskare i Australien har nu funnit att tvång i öppenvården inte minskar sjukhusinläggningarna utan snarare tvärtom.
De tycker att värdet av denna tvångsåtgärd kan ifrågasättas.
"Våra fynd tyder på att tvingande behandling i öppenvård förblir ett obevisat sätt att reducera sjukhusinläggningar" säger forskarna. De tillägger "Även där förändringar i behandlingsresultat har visats, som lägre tillsynsbehov i öppenvård eller minskat våldsamt beteende, vet vi fortfarande inte om dessa beror på lagstiftningen, depåmedicineringen eller fler kontakter."
De undersökte effekten av tvång i öppenvård på sjukhusinläggningar genom 265 personer, som fick tvångsvård i öppenvård med 265 matchade kontroller samt 224 konsekutiva kontroller, som matchades för datum för utskrivning från sjukhusvård.
Sjukhusinläggningarna var signifikant högre för de som fick tvångsvård 72 %, 65 % för matchade kontroller och 59 % för konsekutiva kontroller. De noterade att förutom tvång i öppenvård, så var aboriginsk etnicitet, yngre ålder, personlighetsstörning och tidigare hälsovårdskonsumtion också kopplade till ökad risk för sjukhusinläggningar.
Studien gjordes ett år efter det att lagen om tvång i öppenvård infördes i Australien, vilket kan göra att läkarna inte hade tillräckligt med erfarenhet av den.
De drar slutsatsen att "Vårdplanerare, kliniker, patienter och anhöriga skall ifrågasätta om tvång i öppenvård är vettigt,
Om regeringen fortsätter med att introducera denna typ av lagstifning utan bevis på effektivitet, bör åtminstone någon utvärdering av behandlingsresultatet inkluderas".
Kommentar:
Detta stöder Viskas uppfattning, att det tvång som behöver införas inom psykiatrin är för vårdgivarna, som skall tvingas att ge alla typer av vård som har bevisad effekt mot schizofreni idag. I dagens läge fungerar endast läkemedelsbehandlingen för alla medan kognitiv beteendeterapi, patientutbildning och familjeintervention , som gör folk bevisat friskare, når bara en minoritet.
Källa:
Br J Psychiatry 184: 432-438 (2004)