Anders Hansen

Den 13 och 14 november bjuder Folkhälsa och social hållbarhet i Skaraborg och Skaraborgs kommunalförbund in till en föreläsning med Anders Hansen, överläkare i psykiatri och författare till boken Hjärnstark, om rörelse som superkraft.

Läs mer hos Skövde Kommun.

Kommentar  
Jag tror det beror på två saker: viss nedsatt funktionsförmåga, som ger stort självfokus och stort intresse för en själv och egna problem. Ofta grottar man ner sig i sin diagnos och undrar om andra diagnoser finns. Då finns det mycket att skriva om. Sedan har de med Aspergers specialintressen även utanför sig själv och då kan det bli långrandigt.
Du har påstått att personer med Aspergers syndrom är väldigt långrandiga. De skriver långa texter. Varför kan det vara så?
Jag tror Anders Hansen förstår vad han kan och därför förmedla sitt budskap kort och tydligt. Många klarar inte av det utan blir för mångordiga, vilket gör att budskapet försvinner liksom i en skog. Jag har också förmågan att kunna koncentrera mitt budskap kort och tydligt. Jag har ju också viss militärbakgrund med krigstjänstgöring. Budskapen skall vara snabba, korta och tydliga. En halvtimmesföreläsning eller diskussion innebär att alla är döda efter ett anfall.
Konstigt att Freud blev så stor som han blev. Han var visserligen läkare, men hans lära var baserat på begränsad egen erfarenhet och egentligen inte vetenskap. Men vården har länge varit auktoritets och erfarenhetsbaserad och det var nog förutsättningen för hans framgång. Idag är det nästan omöjligt att få det genomslag han fick. En av hans första böcker handlade om drömtydning. På faraonisk tid tydde man drömmar för att behandla sjukdomar. De hade en bok till hjälp som kallades Stora Drömboken.
Ungdomschizofreni kan betyda hebefren schizofreni, som innebär tidigt insjuknande och dålig prognos. Men kanske hade han barndomsschizofreni, som idag motsvarar Aspergers. Aspergers diagnosen kom först 1980. Lars Norén kanske gjorde något bra av att ha en dålig pappa. Jag tror dåliga föräldrar kan vara bra för man lär sig på ett hårdhänt sätt hur man inte skall vara. Med väldigt bra föräldrar lär man inte sig sådana saker.
Har nu sett dokumentären om dramatikern Lars Norén, Han vårdades ett halvår på mentalsjukhus för ungdomsschizofreni. Han växte upp i en dysfunktionell familj med fadern som var alkoholiserad. Norén har skildrat personer på samhället baksida. Det slutade med förskräckelse med pjäsen 7:3 med nynazister på Tidaholmsanstalten.

https://www.svtplay.se/video/895xrVq/lars-noren-resan-mot-morkrets-hjarta?id=895xrVq
Hans resonemang om genernas betydelse behöver utvecklas, eftersom det i praktiken kan innebära att sjukdomen finns latent hos föräldrar, syskon och släktingar. Schizofreni sägs ligga på ett spektrum mellan sjuk och frisk. Föräldrar och andra släktingar kan ligga precis under sjukgränsen, men samtidigt inte vara helt friska. Eftersom de saknar diagnos är de inte medvetna om att de inte är helt friska. Det kan i vissa fall leda till att de "friska" i familjen kan i praktiken vara sjukare än de som har diagnos. Hans resonemang leder också till att schizofrenigenerna påverkar inte bara individen med diagnos utan också uppväxtmiljön och den aktuella miljön man lever i förutsatt att kontakt finns med familj och släkt.
Har nu läst artikeln. Han säger att vi blir lyckligare med åren. Genetiken blir överhängande.

Under de snart tjugo år som jag medverkat på Viska har jag lärt mig mycket. Det har stötts och blötts olika ämnen. Det som är bra är att man inte behöver bluffa att man är psykiskt frisk och har alla hästar hemma.
Man har ju pratat med andra än familjen i skolan och arbetslivet. Han menar väl att med psykoterapi så lär man känna sig själv bättre och man kanske förstår bättre hur man skall agera för att slippa försämra sitt mående. En kompensation för skadliga egenheter man kan ha.
Som psykiskt sjuk behöver man ha någon utomstående att prata med. Mamman räcker inte. Hon är insyltad och har samma gener som den drabbade. Anders Hansen lider väl inte av psykisk ohälsa och hans familj har väl inte varit dysfunktionell.