Jag flydde

Min pojkvän tyckte att jag skulle följa med på bostadsmöte idag.
Jag var tveksam, men följde med. När vi kommit dit såg jag att det var mycke folk där.
Stannade i dörren, fick panik, och rusade raka vägen hem, till tryggheten.
Undrar vad dom andra hyresgästerna tänker....det måste ha sett underlit ut.
Men det var omöjlit för mig. Usch jag har sån ångest nu. Panik

De trodde nog bara att du glömt något viktigt, att du behövde ringa någon, eller hade mat på spisen... det är inget att oroa sig för...

Träffa folk i den takt du själv orkar... några få åt gången går säkert bättre...

Jag har också flytt så. Det var för snart två år sedan på ett julbord då jag bara schappade. Fick stark ångest då + en yrsel som gjorde att jag höll på att kollapsa vid julbordet,det gungade till i skallen på mig då och jag tänkte att jag bara måste hem. Otrolig lättnad väl hemma.

Det händer mig dagligen på jobbet, jag får panik runt mina kolleger, så du inte ensam om det. Det är så jävla pinsamt, dom ser att jag bli konstigt. Ibland gömmer jag mig på toa, ibland går det över ibland inte. Läkarna säger att jag ska acceptera känslan och jag vägrar göra det....Jag vill bli av med min noja o paniken.....

Idag fick jag boken Social fobi -effektiv hjälp med
kognitiv beteendeterapi. Den rekommenderades
här på Viska för en vecka sedan. I den står det att
man ska gå emot flykttendenser för att rå på fobin.

Geta,

All ångest exakt likadant! Gå emot känslan även om ni får panik, eller då ångest! Gå igenom det och det kommer inte att hända något annat än att ni blir kvitt det som ni får ångest/panik utav...