Tyckte också det lät väldigt snabbt.
Man brukar ha stora tester för det här. Och den ingår inte i vanliga testerna gällande personlighetsstörning som man själv fyller i. Den har något eget speciell test-papper som psykologen frågar ut en om. Sen kan man må väldigt dåligt när man får dessutom veta att det är ett så "speciellt test" inför den här utredningen.. Det gjorde jag i alla fall. (att liksom kände man sig inte som ett U.F.O sen innan så... ja, då senast.. <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: --> ) Och DID är en svår diagnos. Jag kan känna att jag kommer nog aldrig riktigt berätta detta ens för mina vänner. Förutom absolut de mest nära. Men jag känner inte att det är dax ännu att kläcka ur sig det.
Jag mår för dåligt över min DID-diagnos än... :rolleyes:
Först några del-tester och sedan gör man ett större test som tar minst 2-3 hela terapi timmar. Oftast har man också gått i terapi i många år. Och det är inte den första diagnosen en läkare eller en psykolog slängar på en patient diagnos lista. Inte så som borderline diagnosen används och missbrukats. Den kan nästan "vem som helst" bli diagnostiserad med tyvärr, vilket är helt fel - för det försvårar bara för de som verkligen har borderline diagnos som huvud-diagnos. (För de ska ju i första hand ha rätt till sin "rätta" terapi och vård, tex DBT, osv.)
Men har man en bunt journaler sedan innan eller något annat som stärker det hela så pass mycket, så ja, vem vet, kanske de gör så också då... :rolleyes: Jag vet inte riktigt rutinerna.
För min del var inte alls särskilt snabba ryck att konstatera DID
Gick många år i ganska lååångsam terapi och väldigt "onödig" (minns jag att jag tyckte.) Inget konstigt med det egentligen - för det är en väldigt svår och besvärlig diagnos att ställa. Psykologen berättade för mig att det i regel kan ta upp mot 7år för en patienten med DID att få rätt diagnos fastställd...
Många svåra stunder i väntan på diagnos...Grubbel osv, sedan den rätta terapin börjar har man inte det direkt lättare alls. Fast saker början falla på plats och man får konstigt nog större förståelse själv för sitt beteende man haft genom åren.
