Mördaren i Arizona

Judalon skrev: Jag har bipolär sjukdom och Asperger och de kan knappast beskrivas som "enkla".
Och nej, adhd är inte som autism. Människor med autismspektrumstörningar har inte bara att upprepa saker tillräckligt många gånger för att lära sig något. Jag är högfungerande och funkar mycket bra i sammanhang som jag är intresserad av. När det gäller andra saker så funkar det mindre bra, upprepning funkar inte. Jag har upprepat det i över 30 år och det har inte funkat rakt av såhär långt iaf.

Om du har följt mitt beteende. Säg mej då varför jag beter mej som jag gör. ADD utan medicin på 4 ½ år anser att jag är frisk även om jag får starka humörsvängningar och skador i hemmet. Är det så att jag blir en sociopath i äldre ålder eller är det för att jag en person som inte följer statens regler.

om jag ska själv diagnosera mej. så

stämmer delvis på mej. Har förstört mitt eget rum och jag skiter i reglerna. vilket ger mej en depressive conduct disorder. det är en uppförande störning med depressiva symptomer.

Destructive behavior: This involves intentional destruction of property such as arson (deliberate fire-setting) and vandalism (harming another person's property).

* Violation of rules: This involves going against accepted rules of society or engaging in behavior that is not appropriate for the person's age. These behaviors may include running away, skipping school, playing pranks, or being sexually active at a very young age.

In addition, many children with conduct disorder are irritable, have low self-esteem, and tend to throw frequent temper tantrums. Some may abuse drugs and alcohol.

Depressionen vet ni själva sen.

6 Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig.

matterik skrev:

Admin1 skrev: Jag skrev så därför matterik anser väl sig inte sjuk, men anser väl att samhället orsakat hans besvär. Då kan väl byte till ett annat land vara värt att testa. ADD eller ADHD är väl ingen sjukdom utan ett neuropsykiatriskt funktionshinder, som går att medicinera. aspie har ju ADHD samt Aspergers och hon jobbar ju och bor i Finland.

Frågan om jag är psykiskt sjuk eller inte har debatterats med mig i hela mitt liv. Jag har fått höra av min pappa att jag är psykiskt sjuk och det finns folk som har hänvisat mig till psykiatrin. Jag har medicinerats med mallorol och fluanxol och fått diagnos borderline personlighetstörning med vissa narcisstiska och vissa paranoida drag och vissa problem med verklighetsprövning och jag har fått diagnos ångest med sekundär depression.

Men psykiatrin anser inte att jag är psykotisk. De anser inte heller att jag utgör en fara för mig själv eller andra. Jag är inskriven på både habiliteringen och psykatrin. Jag arbetar för närvarande 70 procent via statsbidrag på kommunen. Jag har hand om en dotter som har en del problem med vikten och som är 9 år nu. Hon bor heltid hos mig.

Jag har fått preliminära diagnosen schizotypisk störning, aspergers syndrom.

Min mamma dog den 7de januari. Det har varit en tuff tid för mig senaste halvåret med min mamma som har diagnostiserad elakartad cancer. Hon fick diagnosen i september 2010 och är nu död.

Jag hade en mycket tuff period i december, med kontakt med habiliteringen som hjälpte till och kurator. Men nej jag är inte psykotisk.

Förra halvåret var tufft då hade jag aktivietstöd som är tufft för arbetsförmedlingen var på mig och trackaserade mig. Jag har JO och DO anmält dom. Men nu är det lugnare eftersom jag får min lön från kommunen nu, det kallas utvecklingsanställning med statsbidrag.

Jag är frikallad från värnplikten av psykologiska försiktighetskäl.

En psykolog som jag pratade med på arbetsförmedlingen anmälde att jag var i behov av psykiatrisk vård. De ville också att jag skulle säga att jag var psykiskt sjuk och att en arbetsförmedlare skulle närvara när jag sa det. Jag vägrade dock och blev så småning om utförsäkrad och gick helt utan ersättning med min dotter i över två månader under 2010.

Det diagnos som jag tycker stämmer bäst på mig är borderline.

Du verkar ha det tufft matterik jag släpper en tår för ditt hårda kämpande. Det borde finnas fler som du. Folk som kämpar även om dom trycks ner av saker. Jag klarar inte av att gå själv så måste alltid ha någon som stöttar mej igenom det. Så fortsätt kämpa tapra KRIGARE du kommer långt i livet med livsglöd

Det finns gränser för vad man kan säga till någon annan och vilka friheter man tar sig med det man säger.

Det är knappast konstruktivt att värdera vem som mår sämst och varför. Bipolär sjukdom är ingen enkel sjukdom att leva med men variationen inom sjukdomen och hur svårt den drabbar varierar självfallet. En nära släkting har bipolär ett, klassisk bipolär sjukdom. Det senaste halvåret har h*n pendlat mellan depression och ren mani. Det är outhärdligt att vara anhörig då. Och så har jag själv bipolär sjukdom men jag sjunker ner i djupa depression två till tre gånger per år. Kombinera Asperger med bipolär sjukdom och läget försvåras ytterligare.
Vi känner alla våra sjukdomar bäst men jag tänker inte vara den som nedvärderar hur någon annan mår, jag uppskattar om andra inte rackar ner på hur det är att, t ex, ha snabbväxlande bipolär sjukdom. Bipolär betyder inte heller att man med automatik har neutrala lägen. Vissa lever, trots medicinering, ett liv på en knivsegg. Själv är jag så medicinerad som det går och ändå får jag depressioner.

Oavsett hur man mår och varför så finns det en grundnivå för vad man kan förvänta sig i termer av beteende.
För min del har tonfallet blivit för fientligt och uppskruvat för att jag ska må bra av att vara här. Det beklagar jag djupt, jag har alltid trivts här.

Känner med dig matterik. Att förlora en förälder är att förlora en del av sig själv. Har du något riktigt fint foto av din mor så sätt det i en ram och placera det någonstans där du ibland ser henne. Inte hela tiden bara ibland. Då kan du skänka henne en tanke och att hon ändå finns med dig eftersom hon är en del av dig själv.

Hav tålamod. Håll inte tillbaka, det blir bara värre då. Tänker på dig inatt.

Tycker också att det känns att det råder en viss rangordning här. Mellan de som är sjuka "på riktigt" och de som bara "gnäller för skitsaker". Varje tillstånd har sina lidanden. Alla har sitt eget helvete. Helvetet går inte att jämföra mellan hur människor upplever helvetet för helvetet är alltid detsamma.