Känner ni igen er i detta?

Jag har skrivit en sammanfattning av sakerna i hur jag är som stör mig. Jag är väldigt ledsen för att jag aldrig får någon riktig diagnos. Känner någon igen sig i hur jag känner mig? Det skulle hjälpa mig mycket om ni svarade om vad ni tror om detta. Läkarna verkar inte vilja hjälpa mig. Ska dock ta med den här sammanfattningen nästa gång jag går dit. De kanske inte fattar.


Jag litar aldrig på vad jag tänker. Jag minns inte resonemang från föregående dag eller en timma innan. Det beror på hur min hjärna kopplar. Jag känner hur delarna i huvudet korsas fram och tillbaka. Oftast är varje del uppdelad i sex avsnitt. Jag tror inte att jag är kapabel till att tala sanning. Det är alltid en del som ljuger över en annan.

Det växer någonting i min kropp som måste ut. När jag känner het kryper måste jag hacka ut det. Då slår jag ofta på benen och magen och armarna eller huvudet, för att det ska försvinna. Ibland hjälper det lite. Ibland måste jag hacka mig med glas eller liknande. Beroende på vad jag äter och dricker blir mitt blod förgiftat och min kropp blir smutsig. Det jag äter blir till gift och smuts som lagras i kroppen. När jag går upp i vikt blir det tydligt hur min kropp kan manipuleras av andra och jag måste få bort fettet och musklerna för att skydda mig. Ibland funderar jag på att jag måste skära bort delar av min kropp för att de ska sluta förgifta mig, men om jag lämnar delarna ifrån mig kan någon ta över mig med hjälp av dem. Ibland kan jag inte gå ut för att människor liksom äter upp mig med sina blickar och när jag andas den luft de andas kan jag få deras personlighet inuti mig. Ibland, när jag sitter på spårvagnen till exempel, kan jag känna hur mitt huvud, min personlighet och själ, hoppar mellan de andra passagerarnas hjärnor. Jag blir tom och börjar tänka deras tankar. Det tar länge innan stabiliteten i huvudet uppnås på nytt och jag måste hålla mig isolerad och matas med bilder och intressen och tv-serier jag känner mig trygg av, annars kommer inte min själ tillbaka. Det är många saker som har betydelse trots att jag försöker ignorera det för att passa in. T ex i vilken ordning reklamsändningarna kommer, vilken höjd det är på ljudet etc. Ofta känns det som att jag inte tittar på programmen. Jag räknar liksom vad som händer i dem. Jag blir väldigt beroende av relationer eftersom deras huvuden går in i mitt liksom. Om någon försvinner, hur obetydlig den personen är tror sig vara för mig, blir det ett ganska tungt avbrott och en förändring i hur jag tänker och resonerar. Det är väldigt svårt att lita på sina tankar då.

När jag ätit måste jag hålla mig isolerad för att jag inte ska smutsa ned människor och djur omkring mig. Det är tydligt när min kropp är ren och inte. Jag vet att den styr under andra lagar än kroppar naturligtvis gör. Det är som inte en kropp jag har. Det är en isoleringstank som jag måste vårda och jag måste vårda den genom att svälta den eller hälla magiska drycker som kaffe och lightsaft av särskilda sorter genom den. T ex Fanta Free Pineapple Grapefruit, Pepsi Max eller Fun Light Hallon eller Wild Berries. Ibland fungerar vissa sorters mineralvatten också. Vanligt vatten fungerar inte. Kaffe, svart kaffe, är extremt viktigt.

Ibland drabbas jag av att jag känner att det blir hål i huden. Det blir det t ex när det drar och blåser och det blir äckliga hål, som om min hud är uppfrätt av syra, över kroppen och jag måste täcka kroppen ordentligt och linda in den tills det slutar blåsa luft ur hålen. Då kan jag återgå till det jag höll på med innan. Det är väldigt otäckt. Jag försöker intala mig att det är hallucinationer men det slutar inte hända innan det slutar och min kropp är i säkerhet igen. Jag ser spindlar på väggarna på mornarna ofta och de försvinner inte förrän jag slänger saker dem. Senaste tiden har jag även hittat huvuden i toalettstolen och sett UFO utanför lägenheten på parkeringen, men sedan när jag försökt undersöka det bättre så har jag inte hittat något. Men hålen i armarna och det som händer på kroppen är otäckast.

Det känns väldigt ofta som att jag inte styr själv över min egen kropp och att alla försöker ta ifrån mig min hjärna eller min själ också och allas försök har resulterat i att jag ännu sämre än tidigare kan kontrollera min hjärna och mina tankar. Det är väldigt ofta så att jag inte kan kontrollera det jag gjort eller gör. Ofta glömmer jag bort saker jag tydligen sagt och gjort helt. Jag har förlorat många människor jag tyckt om över att någon i mig gjort saker jag sedan inte kommit ihåg eller kunnat förklara. Det är väldigt förödande och jobbigt för mig. Jag vill mest av allt kunna få den kontrollen tillbaka, om jag någonsin haft den. Jag känner att man borde ha det. Jag vill inte ständigt behöva be om ursäkt för saker jag inte vet om jag gjort bara för att folk beskyller mig för det. Jag kan inte förklara det jag inte vet något om liksom, men samtidigt tror jag ofta på det folk säger, men jag vill inte tro det. Jag får skamkänslor men det känns som att det inte rör mig. Det är någon annan som förstör och jag som ständigt reparerar.

Jag tänker alltid i sex olika banor samtidigt och jag måste hinna resonera mellan delarna i huvudet innan jag kan ta beslut. Ofta måste man ta beslut fortare och när jag inte hinner bearbeta all information emellan delarna blir allt fel. Jag gör ständigt fel för att jag inte kan resonera mig fram till rätt beslut. Ibland är det som att en del tar över under längre tid och då lever som den personen mest i en månad eller två, men sedan byter jag igen och ja, det hela leder till att fel beslut ständigt tas.

Jag känner inte igen mig så mycket i din berättelse. Men jag tycker det låter lite som tvångsbeteende. Jag kan inte så mycket om det, kanske någon annan härinne känner igen sig bättre. Det måste vara jobbigt med alla syner och konstiga känslor.
Skriv ut vad du skrivit och visa det för din läkare. Om inte han kan hjälpa dig så kanske någon annan läkare kan det, ge inte upp för lätt. Det är viktigt att få en diagnos och du är garanterat inte ensam om detta.

kram Fredrik

Hej Panda! Jag känner igen mig i mycket av vad du skriver. I annat så har jag en differens. Det jag känner igen mig i, är; Jag kan inte lita på mig själv, den jag litar mest är mig själv, men också det att den jag litar minst på är också mig själv.

Det där med sanningen, tja det kanske inte finns EN sanning utan flera.
Sanningen med stort S finns kanske inte, utan det är de många små sanningarna som tillsamans innebär sanningen.

också jag tänker på flera nivåer samtigt. Jävligt jobbigt att ha det så.

Också det att vara styrd någonstans ifrån där man inte ens kan föra sin egen talan, förekommer hos mig själv också. Även om jag själv tror att allting som emanerar från min hjärna är mina egna tankar så har jag märkt att det ligger i tiden det jag tänker.

Jag frågar mig; Är detta egentligen mina egna tankar eller är det ett sammanhang som någon tar del av, som behöver det i helt andra syften än vad jag kanske själv vill. Dvs att någon har tagit i stort sett tagit över makten över mitt intellekt för sina egna syften, men där jag ändå har vad jag tror egen vilja i de beslut som fattas.

Men däremot kan jag inte känna igen mig i att man inte skulle tycka om sin kropp, med ett untantag, det var en gång när jag låg i spännbälte jag var otroligt psykotisk och ville bita av mig ett finger, för det vart en varblåsa på det och det där sjuka fingret ville jag ju inte ha kvar.

Jag bet tvärs över fingret över nageln så det krasade i benet, och jag hade bitit rakt igenom nageln. Då besinnade jag mig och lät bli att skada mig.

Kom ihåg det att den kraft du har kan vara förödande för dig själv.

Varje tanke på att skada sig själv eller andra är fel. Jag tycker inte du skall göra någonting för att skada dig själv eller andra på grund av att du själv bär inte ansvaret.

Tack för era svar.

Till Fredrik:
Jag har tänkt en del på att det kan vara en slags tvångssyndrom, men min bror som lider av tvångssyndrom är det inte alls på samma sätt för. Numera har han även schizofrenidiagnos, vilket jag troligtvis inte har längre, eftersom min nuvarande läkare tyckte det var fel. Hans tvångssyndrom är mer så att han måste tvätta saker oerhört noga och inte kan sitta på stolar utan en särskild skyddsfilt etc. För mig är det mer ett resultat av en särskild tankebana och inget jag kan bortse ifrån eller ignorera. Men jag vet inte. Det kanske är så för alla med tvångssyndrom, men jag vet inte. Det är som väldigt äkta och hela min personlighet.

Till Nissegossen:
Jag vet inte alltid om det är bra eller dåligt att tänka på flera nivåer samtidigt. det innebär en viss splittring förstås, men jag har nyligen fattat att det inte är så för alla. jag förstår inte hur det är annars liksom.

När det gäller självskadebeteendet oroar jag mig mycket eftersom jag ofta skadar mig och inte minns det sedan. jag kan liksom inte styra över det, förutom i det att jag svälter mig själv när jag är rädd för att maten smutsar mig. Jag tror att jag utvecklat det hatet mot kroppen och olika kroppsdelar pga att jag var anorektiker mycket länge.

Jag brukar försöka tänka att jag inte behöver bry mig om sanningen längre; att sanningen kan vara det jag just då väljer att tro på, men det tråkiga blir ju då att jag blir en lögnare i andras ögon, trots att jag bara försöker vara sanningsenlig mot mig själv. Ett dilemma.

Det värsta är maktlösheten jag känner inför mig själv och det jag gör/annat/andra får mig att göra. det är hemskt att inte kunna lita på sig själv.

Bra att du ser naturliga kopplingar i ditt beteende, som det där med maten och anorexian. Så tror jag det är för många, även mig själv. Det finns något i grunden som gör att man reagerar och sedan vrider man till det efter sin fantasi till något skrämmande.
För mig låter det ändå som tvångstankar på något sätt, jag känner inte igen så mycket av ditt beteende i mitt eget (jag har paranoid shizofreni).

mvh Fredrik

Jag tycker att det låter delvis som tvångssyndrom, men jag tycker också att det troligen är vanföreställningar inblandade. Vid tvångsssyndrom kan det finnas vanföreställningar kopplade till dem, men här tycker jag att vanföreställningarna verkar för mig vara lite värre än normalt. Svårt att säga exakt vilken diagnos det kan vara. Svårbedömt fall. Vilken medicin har läkaren skrivit ut åt dig?