saari: det gör inte det hela bättre, men ibland kan det vara skönt att veta att man inte är den enda som reagerar så knäppt. man känner sig helt enkelt inte ensam om det här. min psykolog vill att jag ska lära mig att allt inte alltid kan bli som jag vill. det kunde jag för två år sedan, då hade förståelse för andra och accepterade att jag inte alltid kunde vinna, hur kan det bli så fel på ¨å kort tid. jag känner mig som en femåring, jag skäms för mitt beteende. men jag vill inte vara sån. nu har jag inte sagt ett or dtill familjen sen igår, jag vill men jag kan inte...hatar mig själv för mkt för att ens besvära dom med mijn närvaro. gud, hur klarar man detta...kbt, sa dom på psyk. ja synd att man jobbar och aldrig har tid. små steg i taget kanske..
