Har också hört nåt liknande om att psykos skulle vara rädsla som man placerat utanför sig själv på något sätt. I typ fantasier och sånt. För mig har psykosen inneburit massa rädsla, men också mycket ilska. Kanske ilskan finns ovanpå rädslan? Jag tycker mig märka det i mitt eget liv nu...
Som jag sa tidigare. Psykos skulle kunna till stora delar bestå av vrede, ilska, aggresioner som inte hittar någonting att rikta sig mot, om man nu ska tro att det är så. ...
Min psykolog vill sätta dit mig på något sätt. Hon låter mig inte vara för den jag är, utan ska utföra någon slags hjärntvättningsprocess på mig och jag påverkas negativt av det. Sen så blandar hon in sitt eget liv i mitt. Får psykologer göra det? Vet att jag tog i lite för mycket i mina inlägg igår kväll men bitter på psykiatrin är jag. Det handlar nog inte om psykos utan mer tvångstankar. Att man har massa störande tankar i sig som tar en massa energi som ältar och ältar. Man tänker bara på all skit och elände och min psykolog är så ofta.
