Jag är bara lite nyfiken på hur ni andra upplever att ni reagerar på olika årstider och väder. Själv är jag nämligen en fullständig soldyrkare och blir jättelycklig när det nu är ljusare och varmare tider. Slutet på vintern när det varit kallt och mörkt länge är en jobbig tid tycker jag. Jag gillar inte att frysa och så är man inomhus hela tiden. Jag gillar frisk luft. Alltså det jag försöker få fram är att jag tror att mitt psykiska välbefinnande påverkas ganska mycket av årstider och soltimmar. Hur är det för er andra?
Så är det för mig med. Jag upplever att jag kommer ut och rör på mig mer när solen kommer fram. Den jobbigaste månaden på året upplever jag att november är. Men då får man göra som Isa-Alise skrivit om tidigare, man får bära ljuset inom sig.
Man kan spara sina sommarminnen i en liten burk tycker jag.
Håller fullständigt med om att vintern är mörk och svår coh kall... Samtidigt gillar jag att åka skidor, när det blir av. Tycker om alla årstider, men humöret sjunker med mörker.
Jag har blivit nekad ljusterapi. Annars får man väl helt enkelt acceptera det att man blir trött och behöver sova mer på vintern.
Även fast jag älskar värme och ljus och mår otroligt bra av det så tycker jag om årstider. Skulle inte vilja ha evig sommar, men kanske lite kortare vinter. Det som kan vara jobbigt med sommaren är att man känner att man borde vara ute och njuta och hitta på saker och vara glad. Dagar när man bara vill stanna i sängen och titta på video är jobbiga på sommaren. Då får man typ dåligt samvete för att man inte utnyttjar det fina vädret. När hösten kommer är det oftast rätt skönt att ha på sig lite andra kläder igen och återgå i någon slags rutiner. Och att träffa alla som man inte ser så mycket under sommaren. Alla årstider har väl sina tjusningar kanske...
