Jeg angrer på å ha tatt utdanning, ettersom det forsterket den kognitive skjevheten som alltid har ligget der. Nå har jeg frustrerte ambisjoner det aldri blir noen av. Det verste med fritid er å tenke på dette. Det beste er at man slipper å omgås arbeidskolleger. Men kunne virkelig tenkt meg en jobb der jeg kunne vært alene, vaskejobb ville vært perfekt hadde det ikke vært for CP.
Jag klättrar på väggarna av leda på vissa kvällar. Samtidigt har jag sällan energi/lust att hälsa på folk efter jobbet. Blir dränerad av allt umgänge. Hos mor och far går det bra för där ligger inte fokus på mig och det finns rum så jag kan dra mig undan.
Jag är en sådan som skulle ha kunnat jobba ihjäl mig med ett meningsfullt och intressant jobb. Nu i psykfall identiteten har jag oxå för det mesta fullt upp oavsett hur lite ork jag har.. tv program som ska ses på Play....umgänge.....aktiviteter.....motion......laga och handla mat.....så lite energi så mycket att göra. ...
Jag har också som du ganska fullt upp fast jag inte gör så mycket ändå. Bara rutinerna som måste göras tar upp mycket utrymme. Idag gick jag 1,5 timme o har haft något av en Spa-eftermiddag. Fotvård, ansiktsbehandling, tvättat håret. I morgon är vägen avstängd för ett rally så jag blir hemma utan långpromenad. Ska städa golven.
