det här med att vara rädd för att andra ser en som rasist är så sjukt. alltså, missförstå mig rätt - jag är nog själv infekterad av den vanföreställningen och inte minst varit. faktum är att jag röstade SD på mitt första val när jag fyllt 18, och var en av de få promillena som gjorde det. 1998. sen valen därpå så röstade jag både rött och blått lite varannat, för jag kommer faktiskt ihåg att jag tänkte typ "det rättar nog till min högerextrema gärning".. och sen år 2013, så fick jag som bekant ett nytt rent och fint hjärta skapat i min själ av Herren Jesus Kristus, och hade planerat att inte rösta på något parti alls. alt. skriva "Jesus" på ett blankt papper, för jag insåg rätt tydligt att politik inte är rätt väg att gå. men som jag läste att Jesus Kristus ska ha sagt gemon ett antal samtida profeter, så uppmanar Han oss att rösta på "de minst elaka" för om vi inte gör det så får vi "de mest elaka" som styr istället, så då blev det SD igen senast faktiskt. jag vet att jag tänkt på människor som yttrat sig om invandringsfrågan, iaf som jag kommer ihåg det nu, har förnimmat en leende Jesus vid dem.
sen ska man inte vara rädd för folks åsikter, för det första så står det i heliga bibeln att tungan är en eld - påtänd från helvetet. (jakobsbrevet 1/2/3) samt något om att alla människor bör betraktas som lögnare - romarbrevet 3 mfl.
åsikter är som smör, och ve er när alla människorna pratar väl om er - för så gjorde de ock med de falska profeterna, sade Jesus Kristus. och det står även om en allvarlig vanföreställning som utlovas de som inte mottog/emottar kärleken till Sanningen.
hellre är jag kallad rasist av vänsterfolk än blir bevisad vara en folkförrädare!
