sanningen...

sanningen är en lurig fan.samtidigt som den aldrig vill avslöja sitt rätta jag,ser den till att vi håller oss sysselsatta med att söka den så länge vi lever.kanske det till och med är så att den visar sig först när vi ska ta vårt sista andetag och därmed inte har möjlighet att använda den.
kanske sanningsforskandet är meningen med livet,och när vi väl fått insikt om den upphör vårt existensberättigande.

Det har du alldeles rätt i..
Man kan bara undra...
:

Vilken spännande tanke! Det har jag aldrig hört någon anta förut, att vårt existensberättigande tar slut när vi uppfattar "sanningen". men jag tror dock att det är ofarligt att åtminstone vara förvissad om den sanningen, att vi finns här och nu:)

Jag är också en person som lever i nuet!

Men tänk om vi inte alls existerar mer än som en tanke hos en "högre intelligens", eller att den fysiska världen inte existerar?

Kan det rentav vara så att hela Universum bara är ett hologram?

"Maya", skulle en Indier kanske kalla det för, dvs säga, en typ av skimär!

Nissegossen skrev: skimär!

Vad är en skimär?

Ursäkta Q.L! Såg i två ordböcker och Svenska Akademins ordlista!

Såg inte ordet Skimär någonsatans! Antingen är det ett annat språk eller också är det något jag fått med mig när jag gått från en verklighet till en annan!

Den betydelse jag lägger i det ordet är, att det skulle vara ungefär som en hägring, någonting som bara ser ut som om det existerade!

Ett skimmer av någonting som inte existerar!