Psaltaren, 19 Psalmen
Guds uppenbarelse i den skapade världen
och i ordet.
1. För sångmästaren; en psalm av David.
2. Himlarna förtälja
Guds ära,
och fästet förkunnar
hans händers verk;
3. den ena dagen talar
därom till den andra,
och den ena natten
kungör det för den andra;
4. det är ej ett tal eller språk
vars ljud icke höres.
5. De sträcka sig ut över hela jorden,
och deras ord gå till världens ändar.
Åt solen har han gjort
en hydda i dem;
6. och den är såsom en brudgum
som går ut ur sin kammare,
den fröjdar sig, såsom en hjälte,
att löpa sin bana.
7. Vid himmelens ända
är det den går upp,
och dess omlopp når
intill himmelens gränser,
och intet är skylt för dess hetta.
8. HERRENS lag är utan brist
och vederkvicker själen;
HERRENS vittnesbörd är fast
och gör den enfaldige vis.
9. HERRENS befallningar äro rätta
och giva glädje åt hjärtat;
HERRENS bud är klart
och upplyser ögonen.
10. HERRENS fruktan är ren
och består evinnerligen;
HERRENS rätter äro sanning,
allasammans rättfärdiga.
11. De äro dyrbarare än guld,
ja, än fint guld i mängd;
de äro sötare än honung,
ja, än renaste honung.
12. Av dem hämtar ock din tjänare varning;
den som håller dem har stor lön.
13. Vem märker själv huru ofta han felar?
Förlåt mig mina hemliga brister.
14. Bevara ock din tjänare för fräcka människor;
låt dem icke få makt med mig,
så bliver jag ostrafflig och varder fri
ifrån svår överträdelse.
15. Låt min muns tal täckas dig
och mitt hjärtas tankar,
HERRE, min klippa och min förlossare.
Författare till inlägg
