Tro det eller ej, men ja det har jag. Jag berättade om mina röster, att det var en bil som alltid stod utanför mitt hus eftersom den spionerade på mig samt om en skyltdocka i köpcentrumet som registrerade mina tankar och gav dem till någon slags högre makt.
Prästen frågade efter en stund om jag var mitt uppe en i psykos, men jag förstod inte riktigt vad han menade med "psykos" så jag svarade nej. Nu såhär i efterhand borde jag ha frågat vad han menade, så kanske jag skulle ha fått hjälp tidigare.
Det här var när jag precis hade börjat på KTH första gången som jag gick till kyrkan i stadsdelen jag bodde i. Någon vecka tidigare hade jag varit på psykakuten men de skickade hem mig och jag fick en läkartid en månad efter besöket på psykakuten. Det var en jobbig väntetid och när jag väl fick träffa läkaren på psykiatrimottagningen var Atarax den enda hjälpen jag fick. Läkaren sa dessutom att jag skulle vara försiktig med Atarax eftersom det fanns de som kunde sova en hel dag på två tabletter. Var det barn i femårsåldern hon syftade på månntro? :rolleyes:
