Nu kommer jag låta som Thomas Di Leva på ecstasy och vara flummig som fan men jag är påtänd som fan så ni får leva med det och försöka förstå mina tankar. Jag hoppas det finns spöken/andar för hela idén tycker jag är fin. Idén att en människa som dött men som på något sätt stannar kvar för den var inte färdig eller klar i livet och har helt enkelt unfinished business och behöver ett avslut och hjälp av oss kvarlevande för att finna frid är helt enkelt bara vacker. Däremot tanken på demoner och onda andar finns inte på kartan hos mig. Jag tror att när dessa andar "hemsöker" oss, alltså försöker få våran uppmärksamhet och hjälp så har deras tillvägagångssätt uppfattats som hotfulla och ja, läskigt. Människan är en rädd varelse och skräms av allt mystiskt och oförklarligt. Det finns inget gott och ont. Diktomin av det goda och det onda uppfattas av ditt "medvetna" sinne medans ditt undermetvetna vet att det inte finns något gott och ont, du är inte skild från någon känd livsform i universum; som är evigt. Det faktum att man ofta känner sig som en separat varelse är en illusion eftersom det inte är möjligt föt dig att existera utan din källa. Ju längre du är från din källa och källan till allt liv - desto mer är du omgiven av illusionen (som du kallar Det Onda). Ditt medvetande som alltid frågar otaliga frågor, som alltid dömer, som försöker sätta etikett på saker och som försöker förstå abstrakta termer genom att identifiera dem med någon form av fysisk form, kommer inte vara nöjd med något svar så länge du inte stänger dina fysiska ögon och ser igenom ditt andliga, tredje öga.
