Altruism lättare?!

När jag kommer ned till det torg där närmsta systemet ligger och där kommer en som säger, har du några spänn till en vinare? Har alltid pengar löst i fickan vad gäller mynt och jag ger han obesett det skrot som ligger i fickan. Tar aldrig upp min plånbok och om jag ger han slipper jag en kniv i ryggen.

Kanske det, men pengarna går ju dit de går och om det nu är till hjälp för vederbörande i den stunden har de ju gått ditt han sade att de skall gå. Samma sak om någon frågar mig efter att att ha handlat på det systembolaget om jag har något, ger jag honom en burk starköl utan att bekymra mig.

Han är ju då långt inne i missbruk, så vad är det så väsentligt med att jag ger något som gör det möjligt för honom att fortsätta med sitt missbruk med min hjälp?

Om någon sade ärligt, jag behöver pengar till mat, skulle jag vara en glad givare.

Ja, har sett desperata A-lagare jaga efter kronor och förstått att dem lägger sig i underläge precis som tiggarna. Någonstans är alla en viktig kugge för dem. Men jag tror inte jag skulle ge bort en bärs så där?

Du skulle nog ge om du visste vad att vara mitt i ett missbruk innebär! Den som är djupt inne i ett missbruk vill bara ha det som hjälper för stunden och därefter flummar de runt en stund innan begäret är där på nytt. Det missbruk de är inne i gör dem mycket identitetsberoende av just det de har ett missbruk av. De är för det mesta provare av annat, men det de har i grunden som de är beroende av identifierar dem på just det missbruket.

Dem begär ofta ett kvitto på bolaget, varför det? Om dem köper två bärs, får den som langar en gratis öl då eller har dem lånat av varandra?