zoegas skrev: Att det är ett sjukdomstecken att vara till exempel nunna eller munk. Där dem lever helt för detta med Gud och tro. Det är en parallel verklighet för mig. Precis som psykos.
Ska se om jag hittar radiosändning där biskop Anders Aborelius förklarar vatför han valde munklivet.
Här... Vill du inte lyssna på hela så lyssna på de första 10 min.
Vissa väljer att bli religiösa seloter, skulle det göra dem till bättre människor än dig och mig? Detta är ingen kritik mot Gud på något sätt, då Gud är störst.
Att Gud finns är jag säker på men eftersom det inte kan bevisas, så kan man inte säga vad konsekvensen av det blir. Ska man prisa Gud och gå i kyrkan varenda söndag? Det går inte att avgöra vad som är rätt när Guds existens är så luddig.
Tycker man ska tacka Gud lite då och då för saker man upplevt eller fått. Det är artigt. Det kan man passa på att göra när man ber en kort bön. Det är måttfullt och lagom.
