Skala löken (filosofi)

Läste idag en bok om en gitarrbyggare som hette Bohlin, Sveriges främste på sin tid. Han byggde gitarr på sin innersta känsla av hur träet fungerar olika beroende på hur gammal trädet var, man måste bygga en klassisk gitarr med en skarp fingertoppskänsla.

Men livet är inte perfekt, många ggr misslyckas man med sitt pågående projekt, men då är det viktigt att när man har den känslan så måste man börja bygga om på nytt. Har gjort så ett par gånger, men det är svårt att släppa det förflutna. Det är absolut nuet som gäller om man vill bygga vidare på sitt liv enligt gängse normer.

Jag har hört både att jag är en feg människa, men så har jag även hört den direkta motsatsen, att jag är väldigt modig när det gäller! Men du kan ställa dig den frågan, var trivs du bäst och i vilka proportioner, alltså hur länge du orkar vara i ditt esse.

För livet handlar väldigt mycket om balans! Du kan lära dig att ta emot både negativa och positiva ordalag, då brukar livet vända sig rent radikalt, när du ser den ultimat ljusstrålen så du bygger upp en inre geist inom dig, en människa redo att fightas för det man tror på. Eller så kan man som jag göra, leva ett halvt liv beroende på att man är halvt psykotiskt hela tiden, man råkar ut för idel uppenbarelser varje dag, som man måste ta sig igenom. Jag tror det funkar bäst, om man ger sig in i ngt helhjärtat, då tror jag engagemanget smittar av sig på omgivningen?

Absoluta nuet, senildement?

Geta skrev: Nej, egentligen har vi inget jag.

Ni? Eller vi?

Pa mig har Gud bottenkänning pa

Man får försöka njuta av naturens kraft eller bli rädd för den hänsynslösa katastrofen där gammal som ung drabbas oavsett klasstillhörighet. Då menar jag jordbävningar, orkaner och andra katastroftillstånd, men det är krig som dödar flest människor.

Så att hitta en inre frid tycker jag är förunnat de flesta som tror på människans godhet och hjälpsamhet! Men tyvärr kan andra påverka din inre frid, men hur bygger man en immunförsvar kring detta så att man inte blir desillusionerad av samhället som försöker skapa vanmakt hos den enskilde individen!

Vet att många har slutat tro på välfärden.



Nu min sista insats för ikväll, vi höres i morgon!

Oj som denna tråd fick fart

Jag tror man skall vara försiktig med sitt innersta. Jag är själsskadad, så mycket att jag inte mår bra.

Men salta ditt tal, och det kräver sin man. För när jag var "en ny skapelse i Kristus", så fungerade det bättre.

När jag flydde från Norrort, så blev det trassligt. "Guilt by association" gäller kanske?!

Har i min Asperger ignorerat och screenat bort så många. Trots att utsidan är tärd.

Insidan då? Är nog lite förskrämd inuti. Och undrar över några citat av Nietzsche, hittade på nätet. Har inte läst honom, själv.

Min Sanna natur är nutidsvittne, som är skrämd över saker jag inte lärt mig i tid. Hoppas Jesus kommer ihåg mig.

En snabb notis bara! Visst är 47:an löken en seriefigur?