Men ändå är livet oförutsägbart egentligen! Man kan aldrig veta i vilken sammanhang saker ska dyka upp, men erfarenhetsmässigt går det inte att koppla upp det kollektivt undermedvetna i sakernas natur eftersom det är svårt att expandera ens tankemönster typ en Lidnersk knäpp, då man konkurrerar med alla som har ett visst medvetande att dem hinner före och plockar åt sig godbitarna för egen räkning.
Men jag har lärt mig att försöka vara en god förlorare, även om det ekar konstigt då för de flesta då livet för de flesta är en tävling. Men jag tänker på en bok som heter "varats olidliga lätthet" den har influerat mig att tänka att livet trots allt är onödigt svårt att begripa.
Här är en som jag gillar mycket, tysk dominikanmunk, predikant och mystiker; anhängare av Eckhart, vars läror han sökte förena med kyrkoläran. Johannes Tauler.
