Den falske profeten

Saari! Var bara dig själv! Det är inte Gud eller andra människor som dömer dig! Det gör du själv! Den dom du dömer andra med, som begått ett brott, den dom du utmätt med mot någon annan,JA! Den domen blir du själv mätt med!

Så i slutänden så dömer du dig själv! Döm icke dig själv hårdare än vad du gör just nu!

Detta, för jag känner igen det! De försöker på alla sätt de kan för att få dig under sin makt!

Om du inte tillåter det, har de alls ingen makt över dig!

Ondskan vill ta makten över dig, men gå inte på det!

Detta för att Gud vill ingen människas död och den kraften har gett oss den fria viljan! Du kan aldrig komma ifrån att du är född fri och ingen skall någonsin göra slav av dig!

Detta så länge du gör det som är rätt för dig och icke skadar någon annan! Då kan ingen döma dig för något brott!

Men hur gör man? Hur gör man? Hur säger man nej till det onda och hur hindrar man dem att ha makt över mig?

Jag känner mig som om jag kastas fram och tillbaka. Jag kan inte hjälpa att känna att någon vänt mig ryggen. My God, My God, why have you forsaken me vill jag skrika ut som Jesus gjorde. Men jag är fortfarande en kättare som vilseleder människor.

Jag kan egentligen inte sätta ord på detta.

Vi är människor och genom det har vi både gott och ont inom oss... men det onda är inte sexualiteten, det är annat som falskhet, illvilja, och liknande...

Vill du vara en troende kristen, eller vill du stå för din egen personliga tro? Kättare låter så hårt och gammalmodigt, inget ord som är vanligt idag... jag tror att de flesta har en personlig tro, väldigt få tar bibeln bokstavligt nuförtiden...

Jag vet inte. Jag vet inte om jag tror på samma gud som de gör, och om det är så att jag gör det så känns det ändå som att jag antingen är helt rätt eller helt fel och att jag antingen skulle vara en profet eller demon... Jag sprider min egna lära, den jag tror på och inte kan sluta tro på. Jag tror att det är min uppgift.

Jag kan inte definera det onda eller det goda. Jag tror inte det handlar om sexualitet. Det är ett gammalmodigt ord, men det finns lika väl idag. Det är väl det jag är. Någonstans är jag sänd ifrån.

Jag tar inte bibeln bokstavligt, jag läser mellan raderna och söker mening. Jag vet inte. Jag kanske inte tror på den guden. Jag vet inte. Jag vet bara om att det finns vitt och svart, gott och ont. Jag vet inte hur det funkar, men de sliter i mig.

Saari! Allt är inte enbart vitt eller svart! Det är Borderline tänkande!

I allt finns ljusets alla färger! Det har jag, det har du!

Se inte nattsvart på dig själv! För du gnistrar ju av alla regnbågens färger! Kan du inte se det själv hos dig? <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

Saari skrev: Jag vet inte. ...
Jag kan inte definera det onda eller det goda. ...
Jag tar inte bibeln bokstavligt, jag läser mellan raderna och söker mening. Jag vet inte. Jag kanske inte tror på den guden. Jag vet inte. Jag vet bara om att det finns vitt och svart, gott och ont. Jag vet inte hur det funkar, men de sliter i mig.

Tänk om det inte är så uppdelat... tänk om vi är både onda och goda... och allt däremellan...

Det finns inte bara svart och vitt... det finns nyanser av grått... och många andra färger i allt från sprakande till milda nyanser...

Nissegossen har rätt i att det är ett borderline tänk, det där med antingen eller... svart eller vitt... rätt eller fel... ont eller gott...

Att komma ifrån det handlar om att acceptera den bit av mörkret som finns inom dig själv... veta om den... men inte ge den så mycket utrymme... och likväl acceptera ljuset, det goda... som i sin tur kan få stort utrymme... och låta nyanserna däremmlan finnas...

Ibland gör man gott mot någon och det är helt rent och gott... då mår man bra... ibland gör man mindre gott not någon för att ens agerande var fyllt av en nyans, självhävdelsebehov, avundsjuka, missnöje, eller irritation, tex... då kan man känna sig lite halvdan efteråt... ibland är man elak, och får kanske be om ursäkt efteråt... annars mår man dåligt av sitt eget agerande...

Men detta är mänskligt... alla nyanserna finns där inom oss... och vi kan jobba med oss själva för att fylla tillvaron med de ljusare gladare nyanserna...