min bror kommer ut snart från tvångsvården

det är första gången jag pratar om det här och det här har suttit i mig i över 15 år.

Jag har mått mycket dåligt och äter nu antidepressiv medicin som heter Zoloft, det har gått en månad nu, och jag har provat Efexor och några andra mediciner men det känns fortfarande inte bra.

Min situation med min bror har fått mig att må så dåligt att jag sagt flera gånger tillmig själv att jag aldrig ska förlåta honom, varför han slutar med sin medicin. Men när han tvångsvårdas och tar medicin så blir han bra igen och jag lugnar ner mig och förlåter honom , kramar om honom och säger att jag älskar honom och att jag bara vill han väl och aldrig vill skada honom. Han vet att vi älskar honom och att vi i familjen stödjer honom. Vi har ställt upp för honom hela livet, det känns till och med att vi lever hans liv.

Idag gick jag till psyk- akuten för att hälsa på min bror och han grät och kramade om mig, jag undrar om han vet att han betett sig underligt?
känner han skam?
vad går runt i hans tankar?
jag försökte prata om det men han vill inte prata om det , han säger bara att han inte hör hemma här bland dårarna, min bror blir bra när han tagit medicinerna på 2 dagar. Han vill ut från psyket men läkarna har sagt att han ska vara kvar till 2 dagar till.

Jag tycker synd om honom, och jag känner att jag inte kan göra nåt för att få honom att förstå att han har denna sjukdom?
Varje gång det händer så försöker vi alla i familjen glömma bort allt och bara tänka positivt för att allt ska bli bra igen.

Jag älskar min bror och vill hjälpa honom men jag känner mig inte bra när jag vet att det kan hända igen. Men life goes on , som dom säger.

Jag själv har problem med ångest och depprission, jag har aldrig kännt mig accepterad för att jag är homosexuell och min bror vet inte det , för att han gillar inte dom , ändå accepterar jag han men han inte mig,sen är jag invandrare. Jag har svårt att få jobb och så fast jag är världens trevligaste och snyggaste , hahha skoja bara. Jag har dåligt självförtroende och jag tycker att jag är ful, fast jag har varit med skönhets tävlingar och är ibland reklam modell och dansar som go-go dansare.

Ja allt är upp och ner ibland, men för det mesta så försöker jag att förbättra mig, för jag har ett hopp

tack för att ni läst, stor kram på er , fast jag inte känner er och en liten puss hehe

Varför ska man känna skam efter en psykos?
Det är inget som man själv framkallar.
Men man kan ha betett sig mycket underligt.
Det kan vara svårt att reparera kontakten med
andra efteråt.

tack för ditt svar, jag undrar bara varför min bror grät när han mår bra nu, han kanske kännde att han betett sig underligt. Men ändå kan jag inte förstå när han säger att han inte är sjuk. Jag har förklarat att han har den här sjukdomen och att han måste få sjukdomsinsikt, men han tycker att hans beteende inte var konstig. Jag sa att han skrek ut på gården att han ville att djävlarna skulle komma ut från honom och att han var guds tjänare och så repetera han hela tiden att han inte var sjuk.

varje gång han tar sin medicin så säger han förlåt och att han inte ska sluta ta sin medicin och att han gör det för vårt skull.
Det känns jobbigt, min bror kommer aldrig få sjukdomsinsikt tror jag.

Försök övertala honom att börja med depåinjektioner av antipsykotika för då skulle han inte kunna sluta med medicinen ständigt. Det skulle bli lättare för er. Det har nyligen kommit ett nytt preparat Risperdal Consta, som man injicerar var 14:e dag.

tack för ditt svar:)

jag har pratat med min bror angående det, men han vill inte ta sprutor, han vill inte heller prata så mycket om det, jag har berättat mycket vad som hände men han håller inte med så mycket. Men han vill oxå veta varför det här händer honom, men jag skulle hellst vilja att han treffar andra som har samma sjukdom, så att han ser att det kan vara vanliga människor, för att han är rädd att stämplas som galning. Jag sagt till honom att han inte är galen men att han har den här sjukdomen och måste acceptera det här.
Han vill vara med mig hela tiden, och jag vill hjälpa honom men samtidigt får jag ångest när jag är med honom, för att jag är rädd att han ska göra det igen och sluta med medicin. Vi har oxå pratat om att han ska byta medicin. så vi får se vad som händer nu. Jag hoppas att jag kommer att klara av det .

kram

bigheart! du kan gå in på Schizofreni förbundet och titta, de har lokala Schizofreni föreningar över hela Sverige. Skickar med en länk till dig.
www.schizofreniforbundet.org.se/

Du kan också gå in på RSMH;s hemsida, skickar med en länk till dem med

www.rsmh.se/

RSMH (Riks förbundet För social och mental hälsa) har också lokala föreningar över hela landet. Det är så att de lokala föreningarna är för brukare.
Medan intresse föreningarna för schizofreni (IFS) är till för både brukare och anhöriga, din bror kan träffa andra som har funktions hindret på båda ställena. Den första IFS föreningen startade i Göteborg. Jag är en av de första medlemmarna som gick med.
Jag hoppas att du och din bror kanske kan gå dit tillsammans, om han nu inte vill gå ensam. Lycka till!