Hej,
Jag tror att min mamma lider av schitzofreni…? Jag är över 30 nu och hon har varit sjuk så länge jag kan minnas. Jag och min bror bodde ensamma med henne tills jag var 13 och rymde hemmifrån, sen gick det inte längre, vi flyttade till pappa. Vi fick aldrig riktigt nagot stöd från samhället. Jag vet att mamma sedan har varit inlagd vid ett flertal tillfällen för sluten vård. Hon har nu relativt regelbunden kontakt med kontakperson och kurator. Men det var ingen som undrade hur jag och min bror mådde, ingen tog kontakt med oss.. aldrig.. Inte senare heller när mamma blev inlad, ingen anhörig blev kontaktad, får det vara så? Skulle ingen ha brytt sig lite mer om mig och min bror? Vi har fått klara oss bäst vi har kunnat, från pappa har vi heller aldrig fatt nagot stöd. Vi blev inslussade i hans nya familj och det talades aldrig om mamma. Vi träffade henne ibland, men det var jättejobbigt när hor var dålig. Det gick inte att prata med henne, hon bara sa konstiga saker, skrek, var riktigt elak, misstänksam mot alla, etc. I dag har vi relativt bra kontakt. När hon har sina “bra stunder” kan vi prata ganska bra, men hon ger alltid ett apatiskt och avtrubbat intryck, antar att det är pga medicinerna?. Hon har aldrig varit och kommer aldrig att bli som en “valnig” person, det har jag insett nu. När hon har sina dåliga perioder är det jättejobbigt. Då gar det inte att prata med henne, hon bara svamlar om en massa konstiga saker, blir argsint, misstänksam, det går inte att ha en normal konversation med henne, hon pratar om en massa människor som jag inte vet vilka det är, men som hon har kännt för länge sedan, om grannarna, etc, allt är totalt osammanhängade och hon byter hela tiden ämne…. Jag har ringt hennes kontaktperson ibland när det har varit jobbigt, men jag tycker inte att jag får nagon riktig respons från honnom. Han säger bara “ja, jag ska träffa henne nästa vecka” – nästa vecka??!! Det är ju NU hon är dålig! Jag har även träffat hennes kurator, men jag får ingen riktig förklaring till vad hon har för psykisk skukdom, vad de gör för att hjälpa henne??… hon har någon gång fått diagnosen schitzofen… men läkarna har visst vairt lite oense… Det som mest bekymrar mig är att hon är så fruktansvärt ensammen…. Hon är pensionerad sedan länge sedan och har ingen sysselsättning. Kontaktpersonen träffar hon kanske en gang i månaden, annars sitter hon bara ensam hemma i sin lägenhet.. jag och min bror orkar ju inte träffa henne hela tiden. Hon har inga vänner kvar, alla har blivit “bortskrämda” när hon under sina dåliga perioder ringt dem och varit hotfull. Vem har ansvaret för henne??? Vem ska hjälpa oss??? När ska jag få leva ett “normalt” liv utan att vara ledsen och orolig för hur mamma mår och över att hon sitter totalt enasmmen och isolerad hemma i sin lägenhet… Jag tycker sa himla synd om henne… det är fruktansvärt att vissa människor ska behöva ha det som min mamma…
Oj, det blev långt… hade inte tänkt skriva så mkt, men skulle kunna skvia massor. Tack för att den här sidan finns så att man kan skriva av sig och även för hoppningsivs få respons av personer med kunskap och/eller i liknande situation.
Författare till inlägg
