Vet exakt hur du menar. Grejen är att människor tyvärr har en tendens att bara bry sig om det som skiljer sig från mängden (t.ex.kändisar som du nämner). Det enda som återstår att göra är att acceptera, försöka "slå igenom" eller helt enkelt inte bry sig - men inget av det där är givande i längden. Det finns dock mellanvägar som, iallafall för mig, fungerar ibland: exempelvis att försöka glorifiera det man själv lyckas åstakomma. Inte att nödvändigtvis se sig som en kändis om man lyckas bra på till exempel skrivarkursen (vilket nog är bra för dig, aldrig fel att göra något, lycka till). Det kan visserligen ses som att ljuga för sig själv (någonting som verkligen kan slå tillbaka mot en ibland), men så länge det inte överdrivs kan det hjälpa. En annan metod är att verkligen gå in för saker, återigen tar jag din skrivarkurs som exempel, att sätta sig in i det totalt och försöka ignorera saker i omgivningen. Nackdelen här är dock tomheten som kan uppstå när det väl är över och energin måste projiceras mot någonting nytt, som i sin tur kan lösas genom att låta saker "stå på kö".
Jag hoppas att det där inte blev allt för rörigt.
