schizofreni

Kvinnor har en mildare form av schizofreni än män och brukar ha mindre funktionhinder. Du bör tänka på att undvika att vara fientlig eller kritisk mot henne, eftersom hon kan bli sämre då. Om hon såger något tokigt, så säg inte det till henne. Du behöver inte hålla med, men såg inte direkt att det är fel. Du kan istället be henne att försöka bevisa för dig det hon tror på.

Hej!jag somscitzofren brukar snacka med mina jobbar kompisar(eller klaga)på känslor bilder röster allt som hör till scitzofreni.din jobbar kompis kanske vill lätta på känslorna och tala om hennes uppleveser (istället som tidligare för mej) försöka jobba sej ur problemet och inte klaga,jag tror att det är bra att kunna klaga!vet inte om du fattar vad jag menar jag vill inte gå till psykolog men jag vill kuna berätta om de jag är med om till mina arbetskamrater!lycka till

Jocke,

Klart jag inte tog dig som otrevlig. Det är helt okej att skriva som du skrev. Jag va otydlig med vilken position jag stod i oxå.


Tack alla för era tips jag ska försöka hålla mig lugn imorn, e nog inga problem jag är bara väldigt nervös då jag inte haft nåt sånt här samtal förrut. Men känner att hon behöver hjälp och känner att jag vill göra detta innan helgen oxå.

/Knudde

patrik,

Problemet är att hon har ingen kontakt med sina arbetskamrater, hon är väldigt inåtvänd och pratar väldigt sällan med någon, när jag har pratat med henne om vardagliga ting så svarar hon och vi kan tillomed få till ett ganska normalt samtal. Vet inte om hon kommer att öppna sig för mig imorn eller om hon kommer ta emot hjälp men jag ska göra så gott jag kan. Vill ju hjälpa henne för jag ser ju att det inte är bra med henne.

/Knudde

Knudde,

Vid akut schizofreni är det inte säkert att personen är helt förvirrad.
Det kan skifta och det är möjligt att få kontakt med den mera
"friska" sidan om man har tålamod.

Det brukar klarna om man som psykotisk träffar några vettiga människor som inte blir rädda och drar sig undan.
Du verkar så intresserad så det går säkert bra.

Geta

Tack för alla svar.
För er som vill veta hur det gick så gick det bra. Först satt vi och prata på mitt rum på jobbet om hur hon mådde o så, sen fråga jag henne om hon varit i kontakt med sin läkare nånting, det hade hon inte på ½ år. Då fråga jag om hon inte tyckte att vi skulle försöka ta kontakt med honom och det tyckte hon va en bra idé.
Jag körde henne till sin läkare (hon hann ´ångra sig några gånger men jag försökt få henne att förstå att det var för att få henne att må bättre inte för att jag tyckte att hon va knäpp) Till sist fick vi träffa en annan läkare då hennes va på semester, men det löste sig iallafall och hon tacka mig så mycket o va tacksam att jag ställde upp på henne.

Det gjorde mig glad att hon tyckte det var bra att få prata med läkare. Hoppas bara hon tar sin medicin nu så hon blir på bättringsvägen.

/Knudde