Sa bröt helvetet ut igen...

Svaret är; På grund av ditt tangentbord!

det enda råd jag kan ge dig är samma som Admins, nämligen Personligt ombud! Om du nu inte fick något bra stöd ifrån just det personliga ombudet, så skriv ned länken till den här sidan och visa vad vi har skrivit och skicka till dem. Detta för att deras agerande stämmer inte överens med intentionerna för hur ett personligt ombud skall agera!

De skall själva söka upp och ta kontakt med de psykiskt sjuka som har kontakt med vården för att se om de behöver hjälp!

Får de reda på en psykiskt sjuk människa och får kontakt med den som inte har kontakt med psykvården skall de hjälpa även den, med alla kontakter med myndigheter och vården!

Ett lamt, ja, vi får väl se, vi hörs av i Augusti, stämmer icke överens med intentionerna!

Det verkar som du bott både nära och långt i från din mamma. Du kanske skulle sätta dig ner och lista fördelar och nackdelar samt vilket alternativ som är bäst för dig själv. Det är bara saker som du själv känner till bäst. Det verkar nu i alla fall som du har det väldigt jobbigt trots att du bor i Italien och långt från din mamma.

Har din mamma någon kontaktperson? En kontaktperson är enbart ett sällskap, som man träffar då och då. Det är kommunerna som tillhandahåller kontaktpersoner för att minska på isoleringen.

Tack än en gang för era svar, de är till stor hjälp!

Jo, jag behöver nog ta tag i min egen situation, min relation till mamma, söka stöd för mig själv ocksa... Jag har egentligen INGEN att prata med när det gäller min mamma.. endast min bror och vi ser kanske inte riktigt lika dant pa situationen.

Mamma har en kontaktperson, men de ses sa sällan, max en gang i manaden, det är ju bättre än ingenting.. men gör ju ingen större förändring. Varken kontaktpersonen, läkare eller kuratorer har en sa pass tät kontakt med henne sa att de kan märka av när hon blir sämre, de har sa pass lite kontakt med henne.. Jag ha ibland fatt ringa dem och be dem ta kontakt med henne da hon blir dalig, men de är inte heller alltid anträffbara.

Tack än en gang för att ni finns, ni behövs!

Gäst skrev: Jo, jag behöver nog ta tag i min egen situation, min relation till mamma, söka stöd för mig själv ocksa... Jag har egentligen INGEN att prata med när det gäller min mamma.. endast min bror och vi ser kanske inte riktigt lika dant pa situationen.

Din bror ser alltså annorlunda på din mammas situation. Han kanske inte tycker att det är så allvarligt? Chansen finns förstås att du överdriver din mammas situation och att det inte är så allvarligt som du tror. Oron skulle i så fall finnas hos dig själv huvudsakligen. Det finns en bok Surviving schizophrenia, som är väldigt bra och kostar 152 kr på <!-- w --> www.adlibris.se <!-- w -->. I Appendixet i boken finns beskrivet några böcker som handlar om att vara barn till en med schizofreni. Alla de böckerna är på engelska iofs.